Fördömandena och anklagelserna mot den ryska insatsen i Syrien har inte låtit vänta på sig. Kort efter de första flygräderna mot terroristtillhåll kablades massiv kritik ut mot det ryska initiativet och dess mål i Syrien.

I själva verket handlar det om en ömsesidig överenskommelse grundad i en allians mellan två suveräna stater. Men i stället har det ryska initiativet beskrivits som ett historiskt snedsteg av monumentala mått som kan få förödande konsekvenser eftersom det drabbar moderata rebeller som står i opposition till Assad i Syrien. Ryssland ifrågasätter föreställningen om moderata rebeller.

Syrien och Ryssland har haft ett brett samarbete sedan Syriens självständighet. Sedan 1946 finns en sovjetisk-syrisk överenskommelse om ömsesidigt diplomatiskt samt politiskt internationellt stöd och löfte om sovjetisk militär hjälp för att upprätta en nationell syrisk armé. År 1950 ratificerades en överenskommelse om en icke-aggressionspakt som ytterligare cementerade alliansen mellan länderna. Sedan dess har alliansen fördjupats, inte minst under Hafez al-Assad, Bashar al-Assads framlidne far.

Ryssland har i likhet med andra stormakter globala ambitioner. I takt med att allt fler jihadister har sökt sig till Islamiska Staten och allt större landområden hamnat under Islamiska Statens kontroll sedan USA inledde sin offensiv i september 2014 har Ryssland haft allt svårare att hålla sig passivt. Kriget har kommit allt närmare Ryssland genom att fler ryska medborgare sökt sig till fundamentalistiska grupperingar i Syrien och till syriska terroristceller med kopplingar till Rysslands närområde.

Under en utfrågning i FNs högkvarter i New York redogjorde utrikesminister Sergei Lavrov för Rysslands avsikter i Syrien. Lavrov förklarade att de ryska målen i Syrien består av grupper som har terroriststämplats av FNs säkerhetsråd och att initiativet är i enlighet med rysk lag. Schismen mellan USA och Ryssland grundar sig i definitionen av ”moderata” kontra ”extrema” rebeller. USA hävdar att de moderata elementen som man stödjer i Syrien och som står i opposition till Assad faller offer för de ryska flygbombardemangen. Ryssland menar att alla försök att rentvå rebellerna hitintills bevisligen varit fruktlösa och att alla de ryska målen i Syrien hittills är att betrakta som extremister.

Frågan varför Rysslands initiativ i Syrien förargar USA och kullkastar relationen mellan de två stormakterna behöver därmed adresseras. Ryssland har anfört att initiativet inte enbart gäller Islamiska Staten, utan även riktar sig mot andra internationellt stämplade terroristnätverk som verkar i Syrien. Bland dessa ingår bland annat al Nusra-fronten som är al-Qaidas förlängda arm i Syrien. Islamiska Staten är i själva verket en ideologiskt närbesläktad utbrytare från al-Qaida.

Att Ryssland angriper även andra terroristgrupper än Islamiska Staten beror inte, som USA menar, i huvudsak på en ambition att stäcka amerikanska planer på ett regimskifte i Syrien (samt att sätta fingret på USAs misslyckade tränings- och utrustningsprogram avseende dubiösa rebellgrupper), utan på att Ryssland vill avvärja direkta hot mot sin södra flank.

En av de grupper som inte tillhör Islamiska Staten och som varit föremål för ryska flygangrepp är Tajammu’ al-’Izza. Den är en i raden av grupper i Syrien som USA i hemlighet har beväpnat. Kritik har riktats mot Ryssland med anledning av flygangreppen på Tajammu’ al-’Izza, som av USA betraktas som en ”moderat rebellgrupp”, trots att gruppen ingår i den bredare rebellkoalitionen Jaish al-Fateh som leds av den internationellt terroriststämplade al Nusra-fronten. USAs stöd till diverse ”moderata rebeller” har ofta lett till att al-Qaida tillsammans med likasinnade nätverk dragit nytta av amerikansk träning och kunnat tillskansa sig amerikansk utrustning, något som skedde så sent som i september i år.

Huruvida det finns några ”moderata rebeller” är oklart. En närmare granskning av rebellkoalitionen Jaish al-Fateh som inhyser amerikanskt stödda ”moderata rebellgrupper” avslöjar varför den är föremål för framförallt ryska flygbombardemang. Jaish al-Fateh koalitionen utgörs av bland annat Jaish al-Muhajireen w al-Ansar som är sprunget ur Qoqaz Imara som har stridit mot den ryska armén under lång tid. Jaish al-Muhajireen w al-Ansar som till största del består av utländska kombattanter från framförallt det forna Sovjetunionen har nyligen svurit trohetsed till al Nusra-fronten, vilket gör den till en internationellt stämplad terroristorganisation.

Gruppen etablerades 2012 och leddes fram till vintern 2013 av georgiern Tarkhan Batirashvili, vars nom de guerre i krigets Syrien är Abu Omar al-Shishani. I slutet av år 2013 lämnade han Jaish al-Muhajireen w al-Ansar för att ansluta sig till Islamiska Staten. Där utnämndes han till att ansvara över tjetjeniska och kaukasiska kombattanter som anslöt sig till Islamiska Staten i Syrien. Idag är han ledare för Islamiska Statens militära operationer i Syrien. Batirashvili har utkämpat två stora slag mot Ryssland, ett som rebell i det andra Tjetjenienkriget i slutet av 90-talet och ett som värnpliktig i den georgiska armén i kriget i Georgien år 2008. När Tarkhan Batirashvili tog värvning år 2006 var han en av få noggrant utvalda värnpliktiga som tilläts genomgå ett amerikanskt träningsprogram för specialstyrkor i georgiska armén. Hans framgångar på det syriska slagfältet har fungerat som en rekryteringsmagnet för unga fattiga från Tjetjenien, Dagestan, Uzbekistan, Tadzjikistan och Afghanistan som samtliga befinner sig i Rysslands omedelbara närhet.

Under september månad meddelade Storbritanniens premiärminister, David Cameron, att Storbritannien hade inlett angrepp mot Islamiska Staten i Syrien med motiveringen att gruppen utgör ett nationellt säkerhetshot mot Storbritannien med anledning av att många brittiska medborgare deltar i strider i Syrien. Samtidigt deklarerade Australien och Frankrike sina avsikter att delta i angrepp mot Islamiska Staten i Syrien.

Brittisk polis uppskattar att antalet brittiska medborgare som deltar i strider i Syrien uppgår till 700. Med den brittiska motiveringen i åtanke bör händelseutvecklingen vara betydligt mer alarmerande för Kina. Uppskattningsvis 3 500 kinesiska uigurer antas befinna sig i Syrien redo att föra jihad. Det gör Kina till den överlägset största exportören av islamistiska kombattanter till Syrien. En eventuell kinesisk militär inblandning skulle inte komma som en blixt från klar himmel.

Omkring 2 000 ryska medborgare antas delta i strider i Syrien. Bortsett från Kina är det fler än vad något annat land levererat. I detta avseende är Rysslands närvaro i Syrien således mer motiverad än något annat lands. Om koalitionens deltagande inte ifrågasätts bör därmed inte heller Rysslands närvaro ifrågasättas. I synnerhet med tanke på att Ryssland angripit fler terroristtillhåll under de två inledande dygnen än Storbritannien, Australien och Frankrike gjort tillsammans under två veckors tid.

USA-koalitionens flygbombardemang har på ett år inte förmått att tysta de hatpredikande minareterna i Islamiska Statens huvudstad ar-Raqqa. Efter att ryska stridsflygplan ödelade träningsläger och högkvarter tillhörande Islamiska Staten i ar-Raqqa beslutade nätverkets ledning att ställa in fredagsbönen i staden för första gången sedan kalifatets upprättande. Ryssland har nått viss framgång som den USA-ledda koalitionen inte lyckats med.

Nabil Mouchi har kristen syrisk bakgrund. Han är debattör och föreläsare. Han verkar inom Syrian Dialogue Project som sammanför intellektuella syrier från världens alla hörn i försoningens och dialogens tecken. I projektet medverkar aktivister av olika religiös, etnisk, social och politisk bakgrund.