Vuxna visionärer i överflöd

IMG_0121

Ilan Sadé

Förra helgen publicerade Dalarnas Tidningar en krönika signerad Peter Santesson, chef för opinionsanalys på Demoskop, som tar upp längtan efter praktiskt lagda politiker, vilka ställs mot de rättroende ideologerna. ”Få saker torde ha ett så oförtjänt gott rykte i politiken som att drivas av en djup och innerlig övertygelse”, skriver Santesson.

Texten får mig att tänka på den gamle tyske förbundskanslern Helmut Schmidts bevingade ord: ”Wer Visionen hat, soll zum Arzt gehen.” (Den som har visioner ska besöka läkare.) Jag finner det intressant att en krönika med ett liknande budskap röner så stor uppskattning i sociala medier idag. Det säger kanske någonting viktigt om vår samtid.

Jag har själv ett förflutet som aktiv i ett politiskt ungdomsförbund (CUF), med en aktivitetstopp under andra halvan av 90-talet. Som 17-årig CUF:are visste jag någorlunda exakt hur världen var beskaffad, vilka visioner som skulle förverkligas och vilken politik som behövdes. Vi ansåg oss företräda en ny politisk ideologi kallad ”ekohumanism” och grundidéerna kan sammanfattas som en blandning av ekologism, liberalism och en nypa pacifism. Centerpartiets pragmatiker sågs som bromsklotsar som inte hade fattat grejen.

Det kunde, som synes, ha varit värre. Såhär i efterhand ter sig ynglingens övertygelse om att ha funnit centerpartismens obesudlade själ som ganska gullig. I tonåren är det väl dessutom meningen att man på ett radikalt vis ska ge sig hän åt ett eller annat, och som politiskt intresserad är det förstås politiken som får inslag av revolutionär iver och hängivenhet. Helmut Schmidt hade förhoppningsvis inte skickat oss till doktorn.

Desto mer bekymmersamt blir det med personer som är slavar under sina dogmer när de har hunnit fylla 40. Eller 80, för den delen. Det kan mycket väl förhålla sig så som Santesson befarar: att vi just nu lever i en tid med osedvanligt få pragmatiker i de beslutande församlingarna. De flesta i maktposition inom de politiska partierna är broilers som sällan har gjort någonting annat. Många är påfallande unga, vilket är en förmildrande omständighet i sammanhanget. Men även bland dem som nått medelåldern – var någonstans har vi de praktiska ledarna som månar om landets bästa, med bakgrund i annan sysselsättning och ödmjukhet inför uppdragets svårighet och komplexitet? Varför beter sig även medelålders folkvalda som förprogrammerade robotar, alternativt hetlevrade ungdomsförbundare? Hur har vi kommit dithän att många unga tycks längta efter de gamla tråkiga pragmatikerna, likt barn i dysfunktionella familjer?

Jag finner inga förmildrande omständigheter när det gäller dagens politiska toppskikt. Visst har det länge varit så att anpassliga partikarriärister har tagit ett oproportionerligt stort utrymme i de beslutande församlingarna, men frågan är om det inte är värre än någonsin. Det i en tid då jordnära, lösningsorienterade ledare är mer behövliga än på mycket, mycket länge.

19 reaktioner på ”Vuxna visionärer i överflöd

  1. pllay skriver:

    Det ligger en djup omoral i att, mot bättre vetande, låta sig ledas av medias kulturmarxistiska opinionsbildning.
    Ansvarsfulla politikers uppgift är att agera för sina uppdragsgivares bästa med sin ideologiska övertygelse som plattform och respekt för de som har en annan övertygelse.
    Våra svenska politiker av modernt snitt undergräver demokratin som styrelseskick till förmån för fascism i ny tappning, där de naturligtvis ser sig själva som naturliga ledare för en okunnig pöbel.
    Förhoppningsvis får vi en reaktion på dagens känslostyrda flum, i bästa fall kommer denna reaktion vara rationell och med demokrati som bas i stället för våldsam och konfliktfull där den fascistiska staten ses som motpol till kulturmarxismens totalitära dystopi.
    Jag vill lägga ett oerhört stort ansvar för vår politiska arena och landets utveckling på vår intellektuella klass, det är deras ansvar att förhindra den utveckling vi sett och ser.
    Det är ett privilegium att ha intellektuell kapacitet, detta privilegium förpliktar till att vårda demokratin, förnuftet och sanningen.
    Det största sveket mot landet, folket, demokratin och sig själva har svensk intelligentia stått för.

    Gillad av 1 person

  2. tomas skriver:

    Ett ordstäv:
    Teori är när man vet allt men ingenting fungerar. Praktik är när allt fungerar men ingen vet varför. Hos oss är teori och praktik förenade: ingenting fungerar och ingen vet varför.

    Gillad av 1 person

  3. Lennart Bengtsson skriver:

    Ett kännetecknande drag i den svenska kulturen är feghet eller anpasslighet om man vill vara snäll. Det kraftigaste motståndet mot nazismen i Sverige kom efter 50 år då alla risker upphört. Det viktigaste på morgonen är då att sträcka ut fingret för att känna hur vinden blåser för att försäkra sig om att man inte skall säga eller skriva något olämpligt. Detta beteende omfattar nu nästan allt inklusive rena vetenskapliga och tekniska frågor. Inom klimatvetenskapen har kritiska uppfattningar nära nog blivit tabu och när det gäller energihushållning är endast s. k. förnybar energi acceptabelt. Att den sedan inte fungerar som i Tyskland är irrelevant så länge man har en vision att det kommer att fungera. Det är visionärerna som media vill visa upp och inte de tråkmånsar som bara bekymrar sig om den trista verkligheten.

    Gillad av 1 person

  4. Sven-Åke Andersson skriver:

    Har själv försökt engagera mig kommunalpolitiskt . Gav upp på grund av ovan beskrivna. Dagens politiska situation präglas av väluppfostrade partimedlemmar som i många fall inte kan eller vågar tänka utanför boxen. Varför startas inte ett nytt ”verklighetsparti” Tror att det finns många därute som skulle rösta på ett sådant.

    Gillad av 3 personer

  5. Lisa Svensson skriver:

    Jag förstår att du lämnade ditt gamla parti C. Partiet domineras inte av jordnära och pragmatiska personer. Jag mådde riktigt dåligt när t.ex. C lanserade ”Nybyggarlandet Sverige”. Jag tror de flesta mellanstadieelever intunutitivt förstår att det är en ren utopi att på kort tid ”meckat” ihop ett nytt land.

    Gillad av 1 person

  6. Palo skriver:

    Jag tror att förr, i det gamla goda snälla trygga Sverige där svenska flaggan var någonting fint, så ansågs den vuxna, mogna människan vara värdefull och därför den mest lämpade att styra ett land. Många unga kunde inte vänta på att bli gamla nog att börja bära kostym, hatt och portfölj, för att därigenom symbolisera hur de strävade mot den mogenhet och klokhet som på den tiden ofta kom till de äldre (som ett resultat av god bildning, livserfarenhet och sunda förebilder).

    Idag, i det nya otrygga Sverige, där svenska flaggan mest anses rasistisk och korset på den av allt fler ses som kränkande mot muslimer, anses vuxenhet och mogenhet vara något dåligt, tråkigt, bakåtsträvande, och det är istället de ”ungdomliga” som anses mest lämpade att styra landet. Dessa unga tyngs inte av en massa ålderdomliga föreställningar, låter sig inte hindras av förnuft och logik! Precis samma förändring har skett inom media på 90 och 00-tal när de gamla journalisträvarna ersattes av nyliberala ynglingar utan varken sunda ideal eller bildning.

    Antar att det är därför Carl Bildt så sent som för bara ett fåtal år sedan färgade håret alldeles fantastiskt rågblont trots att han var en bra bit över de 60; ett försök att framstå som lika ung och klok som sin chef, den folkkäre välfärdsbyggaren Reinfeldt förmodligen.

    Gillad av 2 personer

  7. Jan W skriver:

    Detta är en viktig diskussion. Jag menar att det finns en stark korrelation mellan paren realism och idealism respektive förnuft och känsla, se tidigare diskussion. Jag kommer fortsättningsvis koncentrera mig på den senare dikotomin.

    Ett civiliserat samhälle måste styras utifrån en balans mellan förnuft och känsla eller om man så vill en balans mellan realism/pragmatism och idealism.

    Hur ser då riskerna ut om en god balans rubbas. Jag vill mena att riskerna är väldigt osymmetriska. Varför då?

    Varje förnuftigt resonemang värt namnet måste beakta det faktum att känslor är en grundläggande del av att vara människa. Det innebär att det blir svårt att, baserat på att förnuftsmässigt resonemang, helt upphäva en rimlig balans mellan förnuft och känsla. I så fall krävs ett ”förnuftigt” resonemang som bara är förnuftigt till namnet.

    Hur är det med motsatsen då. Den som ser sig om i tid och rum måste rimligtvis se riskerna med att låta känslorna helt ta över.

    Det finns människor idag som försvarar brutala mord på oskyldiga, våldtäkt på kvinnor och barn samt slaveri. Är det möjligt att tänka sig att dessa människor alls låter förnuftets röst tala? Och hur är det om vi betraktar förra århundradets stora utslag av barbari. Det är svårt att se annat än att idealism varit förutsättningen.

    Och dagens svenska samhälle?

    Den som i offentligheten inte bekänner sig till gränslös medkänsla med alla människor i världen blir stämplad som omänsklig eller rasist. Vi har en vice statsminister som försvarar ett uttalande bortom allt sans och förnuft med att uttalandet kom från hjärtat.

    http://mobil.dn.se/nyheter/politik/romson-kritiseras-for-uttalande-om-auschwitz/

    Alltså om bara känslorna är tillräckligt starka så kan man skippa förnuftet.

    Många godhetens apostlar framstår dessutom som hycklare. För hur kan man predika gränslös solidaritet med alla människor i världen som lider och sedan i praktiken fortsätta sina över- och medelklassliv som om ingenting hänt.

    Det är förstås oerhört vanskligt att spekulera om riskerna med att i den offentliga diskussionen i stort sett enbart acceptera känslomässiga argument. Men man måste i alla fall fundera på möjligheten av ett bakslag och att helt andra känslor än de goda skulle kunna komma att dominera debatten. Och var är vi då om förnuftet/realismen/pragmatiken helt har motats bort?

    Gillad av 2 personer

  8. T skriver:

    Sverige och Volkswagen har mycket gemensamt nuförtiden. Visionärer försöker ändra på fysikens lagar och pragmatiker försöker att få fram en produkt som fungerar.

    Gilla

  9. Henric Ankarcrona skriver:

    Kan varmt rekommendera den franske författaren Michel Houellebecq och hans Sousmission (fr) alt Submission (eng); utgiven i år och prisad av många. En underkastelse på många plan, i hög grad relevant som kommentar till Sveriges politiska läge, idag och i framtiden.
    Henric Ankarcrona

    Gilla

    • Maria skriver:

      Lanseringen av boken fick skjutas upp, jag tror att den var tänkt att komma ut i början av januari, men sa inträffade ett attentat som alla känner till. Houllebecq sade en tänkvärd sak i en intervju, att det inte är den breda massan som skriver historien, utan ofta en grupp beslutsamma unga män.

      Gilla

  10. Jan W skriver:

    Jag missade att vara helt explicit vad gäller den assymmetri jag talade om i inlägget ovan.

    Således:

    Ett förnuftsstyrt resonemang (värt namnet) kan inte ignorera känslornas betydelse.
    Däremot har ett känslostyrt resonemang alltid möjligheten att ignorera förnuftet.

    Gilla

  11. MartinBohman skriver:

    Intressant resonemang, som kunde utvecklas. I ungdomen tycker man sig ofta veta allt, ha svaren på alla frågor; medan man i mogen ålder blivit mera medveten om tillvarons komplexitet och nått större ödmjukhet inför detta faktum.

    Därför brukade man i mer utvecklade kulturer än dagens Sverige inte ge positioner förknippade med stort ansvar till ungdomar, utan enbart till människor som uppnått den gyllene medelåldern.

    Men det var förr det. Idag är det ju närmast skottpengar på ”medelålders vita män”, som kan häcklas och hånas av mediapersoner på vänsterkanten under massornas jubel.

    Nej, låt oss välja en person som tex. Alice Bah Kuhnke till statsminister i Sverige!
    Hon uppfyller alla vänsterns kriterier på en person som kan leda vårt land mot nya framgångar och en allt större lycka för alla.

    Eller för att citera Leif GW Persson: ”Hon talar som ett barn och tänker som ett barn!”

    Precis vad Sverige behöver. Eller är vi egentligen där redan?

    Gilla

  12. Rikard skriver:

    Hej.
    I all välmening från en som också gjort resan från tvärsäker världsförbättrare (fast så långt åt vänster att man nästan gick varvet runt…): har du sett klippet där Gösta Ekman föreställer ”Extremcenterpartist” i en briljant satir över dogmatiker och bokstavsvänster? Finns (fanns?) på Youtube och rekommenderas varmt. [https://www.youtube.com/watch?v=_76uHtxLlM4] Hoppas länken funkar, klamrarna skall inte med.

    Kamratliga hälsningar,
    Rikard, lärare

    Gilla

  13. Lennart Göranson skriver:

    Det är inte så svårt att se brister i dagens politiska landskap: en ovilja att tala klarspråk om problem (integrationen av invandrare), en omsorg om det partipolitiska spelet (DÖ), en autonom partikultur (politikeryrket som livslång profession, vikande medlemssiffror). Det är svårare att formulera lösningen. Att önska att alla ska dela ens egen politiska uppfattning och att motsatta uppfattningar marginaliseras är knappast konstruktivt. Och att önska sig ”praktiska ledare som månar om landets bästa” verkar inte mycket bättre. För vem vill inte hävda att hen gör det? Om alla partier har som mål att göra så att allt blir bra, vad har vi då att välja på när vi går till val? Ett visst inslag av ideologi behövs nog för att visa på vilket sätt partierna vill göra gott. Det kanske i själva verket är så att partierna har blivit alltför lika, i jakten på framgång i den senaste opinionsmätningen, och att en tydligare politisk profilering skulle vara hälsosam.

    Det finns ett talesätt som säger att det finns ingenting så praktiskt som en bra teori. Det kan gälla politiska teorier också, förutsatt att de är bra, naturligtvis.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.