Företagare i kultursektorn – förtryckt eller fri?

Lena

Lena Adelsohn Liljeroth

I framtiden kommer arbete i allt högre utsträckning bli något som vi själva måste skapa, det gäller i synnerhet för konstnärliga och kreativa yrken.

När jag var nyutnämnd kulturminister 2006 stod entreprenörskap och företagande även högt på min arbetslista. Men ämnet är som en sur karamell för många av kulturlivets aktörer. Alla vill de naturligtvis bli uppskattade, uppmärksammade och kunna leva på sitt skapande – samtidigt är det märkligt fult att prata pengar.

Statistiken talar ändå sitt tydliga språk; inom kulturvärlden har ungefär sex av tio eget företag, att jämföra med en av tio i befolkningen som helhet. Denna fördelning fanns redan före Alliansregeringens tid.

Men för att kunna leva på sitt skapande behöver de flesta trots allt också kunskaper i juridik, elementär bokföring, skatter, egen marknadsföring, avtalsskrivande och försäljning. De flesta av dem som går konstnärliga utbildningar kommer så småningom att driva egna företag, något de idag ofta är oförberedda på.

Emma Stenström, docent i företagsekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm, var en av de första som, bland annat tillsammans med Nätverket för upplevelseindustrin, pekade på nya möjligheter inom kulturpolitikens område.

Att få fler att se kulturen som en närande verksamhet – inte en tärande – var länge en svår pedagogisk uppgift. Många ”visste ju” att kulturen finansierades med skattemedel och ”gick till några få”. Den negativa inställningen har varit märkligt seglivad. Därför var den studie som kom från EU-kommissionen hösten 2006 ”The economy of culture in Europe” mer än välkommen.

Den visade, svart på vitt, att kulturen i Eurozonen redan för drygt tio år sedan omsatte nästan 2,5 gånger mer än bilindustrin, mer än livsmedelsindustrin och mer än kemikalieindustrin – och detta före den ekonomiska kris som ett par år senare slog hårt mot traditionell industri. Sedan dess har de kulturella och kreativa näringarna fortsatt att växa, som andel av BNP och antal sysselsatta. Inte minst i Sverige!

Hösten 2009 gjorde kultur-och näringsdepartementen gemensam sak och satsade 73 Mkr för att utveckla området. En handlingsplan togs fram och syftet var att skapa goda förutsättningar för entreprenörer och företagare inom kulturella och kreativa näringar att utveckla sina affärsidéer och företag och även förbättra lönsamheten. Vi gjorde tydligt att det var de kreativa skaparnas egna behov och möjligheter som var utgångspunkter.

Utrymmet i denna krönika är för snålt för att beskriva allt som hänt sedan dess men ett samtal med Per Holm, tidigare bland annat länsfilmkonsulent Film i Västerbotten och nu ansvarig på Umeå universitet för Programmet för kulturentreprenörskap ger anledning till optimism:

– Intresset har ökat varje år sedan starten 2011 och till den termin som nu startar har vi 36 studenter antagna.

Utbildningen, som byggts ut från två till tre år, omfattar 180 poäng och riktar sig till den som vill starta företag eller driva projekt inom konst, musik, teater, film, dans eller annan upplevelseproduktion.

– Det har alla glädje av, inte minst kreatörer och konstnärer som kan ägna tid och kraft åt sitt skapande.

Jag frågar Per Holm varför diskussioner om entreprenörskap och företagande är så känsliga inom kultursektorn.

– Det finns en allmän syn att kultur står ovanför, och förfulas, av att kopplas till pengar. Det stör mig också. Men om verksamheterna ska överleva, fortsätter han, måste vi prata pengar och framför allt stärka mellanledet; de producenter, gallerister, agenter och förläggare som kulturskaparna är beroende av. Det gör vi på utbildningen i Umeå.

– Kurserna är fortfarande tämligen unga men vi vet att våra studenter efter avslutad utbildning, utöver nya kunskaper, också fått med sig verktyg och redskap för att kunna starta företag inom den kulturella sektorn.

Även Uppsala universitet har idag en treårig utbildning för kulturentreprenörer även om den, enligt Per Holm, är mer akademisk än Umeå universitets.

– Vi har inspirerats en hel del av Kaospiloterna i Danmark och på sina håll är man smått avundsjuka på oss för att vi också får jobba med skarpa projekt, säger han småskrattande.

Attityden till företagande börjar så sakteliga förändras, menar Per Holm, även om det fortfarande finns motstånd i den konstnärliga världen och inte minst på de konstnärliga högskolorna.

Men för den som tar av sig de ideologiska skygglapparna – och ser att vi genom att också börja prata ekonomi kan skapa fler möjligheter och ett spännande samtalsklimat inom den kulturella och kreativa sektorn – väntar en roligare framtid. Inte bara för kreatörerna!