Mohamed Omar

I muslimska länder förekommer det att människor som anklagas för ”kätteri” eller ”hädelse” lynchas av uppjagade fanatiker. Nu har det även skett i Europa.

Torsdagen den 20 augusti skadades flera personer vid ett upplopp på ett asylboende i staden Suhl i Tyskland. Upploppet utbröt då en 25-årig afghansk asylsökare rev ut sidor ur Koranen och stoppade dem i toaletten. En grupp muslimer på boendet blev så upprörda att de försökte lyncha ”hädaren”. Poliser som gjorde vad de måste för att förhindra brottet utsattes för stenkastning. Sex poliser skadades.

Tyska politiker har försökt förklara incidenten med att olika ”nationaliteter” hade blandats på boendet och att detta lett till spänningar. Kanske vad vi skulle kalla ”kulturkrockar”?

I detta fall rörde det sig om en kulturkrock med en framträdande religiös dimension. På ena sidan har vi en ung man som uppenbart inte hyser särskilt stor respekt för muslimernas heliga skrift. På andra sidan har vi en grupp som kräver att denna respekt upprätthålls. Även med våld.

I Sverige har vi sett liknande, dock mindre allvarliga, krockar på asylboenden. Jag tänker på fallet med de kristna asylsökarna som på ett boende i Mönsterås i Småland tidigare i år blev offer för ”kristofobisk” förföljelse av vissa muslimska grannar. De fick inte ha kors runt halsen, hotades och motades bort från gemensamma utrymmen.

Dessa kulturkrockar mellan till exempel muslimer av olika sort och mellan muslimer och kristna gör det alltså svårt att upprätthålla lugnet vid vissa asylboenden. Om dessa grupper inte kan leva tillsammans under den tid då de väntar på asyl, vad säger att de efter beviljat uppehållstillstånd kommer att kunna leva tillsammans ute i samhället? Kommer de att klara mångkulturen?

I många fall gör de det, i andra inte. Under mina tjugo år som muslim har jag haft tät, under vissa perioder daglig, kontakt med invandrade muslimer. Min upplevelse är att en icke-obetydlig grupp bevarar drag av intolerans, både mot icke-muslimer och andra sorters muslimer, som kan göra anpassningen till det mångkulturella Sverige problematisk.

Med tanke på den utbredda religiösa intolerans som finns i Syrien vore det märkligt om inte en viss andel av alla de syrier som invandrar till Sverige uppvisade några av dessa intoleranta drag. I Syrien pågår ju ett inbördeskrig med starka religiösa övertoner. Sådant som lynchningen i Tyskland är en bagatell i jämförelse med den masslakt i Guds namn som förekommer där.

Opinionsundersökningar i muslimska länder visar att en majoritet av invånarna inte har samma uppfattning som vi i väst i fråga om hädelse. De flesta anser att hädelse, som att kasta Koranen i toaletten, inte ska tillåtas. Men även att yttra åsikter som anses vanhelga islam tolereras inte.

De som utförde lynchningen på asylboendet i Tyskland hade gått över gränsen till Europa. Men deras värderingar hade inte förändrats. Kan vi verkligen räkna med att alla, eller ens en stor majoritet, av dem som kommer hit verkligen vill bli västerlänningar i den meningen att de överger dessa intoleranta värderingar? Det är tveksamt.

Det kan vara så att invandringen, som en gång bidrog till att skapa till vårt mångkulturella samhälle, i förlängningen kan komma att utsätta mångkulturen för allt större påfrestningar. Det gäller alltså spänningar mellan grupper av invandrare såväl som mellan invandrarna och ursprungsbefolkningen.

Lynchningen i Tyskland lär ju inte göra den tyska ursprungsbefolkningen mera välvilligt inställd till muslimer. Maajid Nawaz är en brittisk, liberal muslim. Han var tidigare islamist men tänkte om. Så här kommenterade han händelsen på Facebook: ”Way to combat anti-Muslim feeling in Europe, you plonkers.”