Patrik Engellau

Härförleden hamnade jag i diskussion om skolan med ett antal yngre människor som blev förnärmade över min bekymrat kritiska attityd gentemot dagens svenska skola. Ville jag ha tillbaka gamla tiders auktoritära plugg- och korvstoppningsskola, kanske?

Att det där med plugg och korvstoppning är fel, det vet man ju. Sådant håller de på med i Asien och det leder, som alla vet, till att asiater förlorar all kreativitet och blir en sorts själlösa robotar som aldrig kan uppfinna Spotify eller Skype eller Klarna.

Jag rannsakar mitt minne för att kunna beskriva hur det var att för ett halvt århundrade sedan gå i en skola som nu anses för kreativitetshämmande. Den första korv jag kommer att tänka på är geografikorven. Redan de första skolåren fick man plugga in svenska städer och peka ut dem på kartan. Man fick även lite hum om vad städerna specialiserat sig på, till exempel textilier i Borås. Sedan stod det inte långt på förrän vi fick peka ut europeiska länder på kartan och till och med memorera namnen på deras huvudstäder.

Det är möjligt att den pärsen skadat min förmåga till kritiskt tänkande, men så här i efterhand tycker jag att det var rätt nyttig och praktisk kunskap.

Fast geografikorven var ingenting mot tyskakorven. Om jag säger att utantillärandet av prepositioner som styr ackusativ och dativ var en prövning så må du betänka att den processen hade som förutsättning att, som i det här fallet, eleverna vid Högre allmänna läroverket för gossar å Södermalm redan tidigare inpluggat grammatikens grunder och därför var väl bekanta med begrepp såsom just preposition, ackusativ och dativ. Och sedan kom alla glosor som skulle bankas in i skallen under läxläsningstimmarna i hemmet.

Ja, det var jobbigt och mången gosse vid sagda läroverk förbannade tyskläraren som hette Engberg. Men handen på hjärtat, har mänskligheten utvecklat någon annan och enklare metod att lära sig tyska språket?

Jag inser plötsligt att jag inte förstår vad det är för fel på plugg och korvstoppning. Valet står inte mellan kunskapsinhämtande medelst plugg- och korvstoppningsmetoden och någon annan, behagligare metod. Valet står mellan inlärning medelst plugg och korvstoppning och ingen inlärning alls. Att lära sig saker är plågsamt och kräver ansträngning. Så ser livet ut.

De som föraktar plugg- och korvstoppningsmetoden försöker lura oskyldiga barn att det finns quick fixes, Harry Potter-lösningar. Det är skadligt för barnen. De ljuger för barnen. Det är som om de sagt att barn, bekymra er inte för stup, för om ni ramlar kan ni alltid flyga, akta er inte för vatten, för om ni trillar i så är det bara att simma som fiskar. Flumpedagogiken är en sorts brott mot mänskligheten, den del av mänskligheten som utgörs av våra barn.

Auktoritär, förresten, se där en mem som fått eget liv. Jag tror aldrig jag haft en auktoritär lärare i hela mitt liv. Jodå, de såg till att det var tyst på lektionerna, men det var man bara tacksam för. Jag har frågat andra som minns den gamla skolan om de haft några riktigt vildsinta lärare, men sådana tycks knappt ha funnits i verkligheten utan endast inom konsten i skepnad av latinläraren Caligula i Ingmar Bergmans debutfilm Hets, inspelad just vid ovan nämnda högre läroverk. Och observera att Caligulas lärarkollegor var synnerligen bekymrade över latinlärarens sadistiska fasoner. Nä, jag tror inte att plugg- och korvstoppningsskolan var särskilt despotisk.

Fast låt mig genast säga emot mig själv. I min klass fanns en fet kille som hette Hallberg. Hallberg blev mobbad för sin fetma, framför allt av Romander. Det gillade inte Strand, vår klassföreståndare som hade stärkkrage och gick med käpp. Romander beordrades att böja kroppen i vinkel vid svarta tavlan varpå Strand drämde till honom med käppen i baken.

Det var nog olämpligt om än inte olagligt på den tiden, men mobbningen upphörde. Gossarna skämdes och hade inga invändningar.