Merit Wager

Blott Sverige svenska medier har. Så här uttrycks det i två artiklar i danska Jyllands-Posten.

Citat ur ledarartikeln Gode og onde, med underrubriken ”Sverige slår alle rekorder”: publicerad den 18 augusti 2015:

När ledaren för det liberala svenska Centerpartiet, Annie Lööf, för några år sedan tillfrågades i svensk television hur många invandrare Sverige kan ta emot, svarade hon att det var möjligt att ta emot 30 miljoner nya invandrare. De skulle bara kunna arbeta, tala svenska och betala skatt. Då kunde de också bli en dynamisk del av den svenska välfärdsstaten, tillsammans med de nuvarande cirka 9,5 miljonerna invånare i Sverige.

TV-klippet kan hittas på YouTube sida vid sida med otaliga märkliga, underhållande och dråpliga klipp som dagligen kolporteras på sociala medier. Men Annie Lööf tänkte och sade det på fullaste allvar…

Sveriges invandringspolitik har utvecklats till ett komplex. Eftersom den främst hänvisar till abstrakta humanitära skäl, blundar man för konkreta följder i form av miljardutgifter för sociala tjänster; ökande våld och kriminalitet; kulturell segregation; en skola och ett utbildningssystem i fritt fall; religiös radikalisering i de större städerna. Till detta kommer ett folkligt missnöje; allt fler svenskar anser att invandringen förvandlat den sociala verkligheten. Många känner helt enkelt inte igen Sverige, som förvandlats med rekordfart vilket ingen verkar ha någon kontroll över. Inte heller eliten, som i mer än 30 år blundat för förvandlingen. Resultatet är att den – eliten – nu har oerhört svårt att erkänna att den har haft fel och måste revidera sin syn på utvecklingen och prognoserna.

Läs gärna hela artikeln, med hjälp av Google Translate om danskan inte är så stark.

Mikael Jalving skriver på samma tidnings debattsida den 12 augusti 2015, under rubriken Dobbeltmordet i IKEA, bland annat:

Var det sant, att gärningsmannen ropade det islamiska kampropet ”Allahu akbar!” när han greps? Var det ett svartsjukedrama? Var de två gripna afrikaner? Var det, som några tidningar skrev, ett vansinnesdåd, det vill säga kunde det reduceras till något sjukt – eller var det terror?

På området ”vad hände, vem gjorde vad, hur och varför” är svenska medier absolut ledande. Varje gång ett brott med koppling till invandring, asyl och integration har begåtts, sänker sig mörkret över medierna. Allt förvrängs, vissa detaljer utelämnas, avgörande förtydligande frågor ställs helt enkelt inte.

Var det terror i Västerås? Frågan avfärdas som irrelevant. Läsarna leds aktivt bort från sanningen, eller från det alla fruktar. Romer bli ”EU-migranter”, muslimska gäng är ”ungdomar” eller ännu mer anonymt endast ”personer”, såvida de inte kallas ”utsatta grupper”.

Praktiskt taget allt som har någon som helst anknytning till invandring är inflammerat, farligt, tabu. Att läsa svenska medier är som att se på natten. Därför kom det inte som en överraskning att en intern varning igår rusade genom nyhetsbyrån TT som tillhandahåller material åt flera svenska medier, att gärningsmannens etniska bakgrund skulle bli komma att tillkännages:

Alla nyhetsredaktioner som inte vill att detta ska komma fram måste manuellt ta bort informationen från texterna.

Så varnade TT redaktionerna för den konkreta verkligheten.

Artikeln Gode og onde slutar så här:

Det kan vara svårt att se vilka som egentligen är de goda och de onda i dagens Sverige. Årtionden av socialdemokrati och kulturliberalism har skapat ett moraliskt imperium, som är i färd att kollapsa, och nya röster utmanar status quo, även i delar av de etablerade medierna. Detta är nytt: att det centrala inte längre håller, att landet stadigt blir alltmer splittrat, uppdelat och kluvet i block. Svenskarnas säkerhet är till stor del avhängig av om de kan lösa problemen politiskt. Om inte så kommer lösningarna att bli anti-politiska, det vill säga våldsamma och blodiga. När makten inte längre är legitim, riskerar samhället att hamna i våldsamheter. Det sker i Syrien, men det kan också hända i Sverige med 9, 15 eller 30 miljoner invånare.

Sålunda beskriver man alltså det svenska medieklimatet i den stora danska tidningen Jyllands-Posten. Man borde i Sverige i större utsträckning ta del av hur medierna i Danmark, Norge och Finland rapporterar! Och hur man där, med förskräckt bestörtning, ser på det svenska, synnerligen avvikande sättet att hantera det mesta som har med asyl, invandring och integration att göra. I medierna men också i samhället. Genom åren har jag ofta påpekat, och gör det igen:

Sverige skiljer sig starkt från andra EU-länder och svensk medierapportering skiljer sig starkt från andra EU-länders medierapportering. Det är Sverige som är annorlunda, inte resten av EU.

Några få nordiska medietips (det finns givetvis många andra medier också, det är bara att googla och hitta dem man vill följa)

Finland:
Hufvudstadsbladet
Svenska Yle

Danmark:
Jyllands-Posten
DR

Norge:
Aftenposten
NRK