Merit Wager

Ur ett inslag i Sveriges Radio P4 Norrbotten den 10 augusti, under rubriken Migrationsverket i Boden växer så det knakar börjar så här:

Man hanterar sorg och barn som är utan något land, och hus man har lämnat och ett liv, och man hoppas på en bättre framtid. Det är en varm arbetsplats.

Så börjar alltså inslaget. En dämpad, medkännande och medlidsam röst talar som om det var Migrationsverkets anställdas uppgift att vara inkännande och agera som kuratorer på en socialbyrå.

Vad som behövs – och har behövts i Sverige under mycket lång tid – är välutbildade, juridiskt kunniga personer med särskilt stor kunskap om asyl- och migrationsfrågor och de lagar och konventioner som reglerar området. Det behövs statliga tjänstemän som effektivt, kunnigt och utan känslosamhet utreder, förhör, efterforskar och sammanställer underlag och sedan fattar beslut i dessa oerhört viktiga ärenden. Det ska stå klart att den som söker rätten att få skydd i Sverige har styrkt (eller åtminstone gjort sannolikt, trovärdigt) vem han är, varifrån han kommer och vilka asyl- eller skyddsskäl han har.

När det gäller personer som säger sig vara minderåriga (under 18 år) och åldern inte är styrkt men det uppstår tveksamhet kring åldern och det finns en risk att personen kan vara äldre, kan myndighetens anställda erbjuda möjlighet att göra en åldersbedömning. Att gränsen för vilka som ses som ”ensamkommande minderåriga” går vid 18 år anges i utlänningslagen och det framgår dessutom av Migrationsöverdomstolens dom UM 2437-13, att det är den sökande har bevisbördan. I exempelvis Finland gäller att:

Om sökande eller anknytningsperson vägrar genomgå undersökning utan godtagbar orsak, behandlas han eller hon som myndig.

Till och med de asylsökande själva som jag talat med säger att de blev lite chockade av attityden hos de anställda på Migrationsverket som är den myndighet som ska avgöra vem/vilka som har asyl- och skyddsskäl och kan beviljas flyktingstatus eller uppehållstillstånd i Sverige. De är inte vana vid den här typen av myndighetspersoner och det gör också att de känner sig förvirrade och osäkra kring seriositeten i hanteringen av deras ansökningar. Många tror också att det är självklart att de här snälla och empatiska människorna, som talar med mjuka röster och är så måna om deras mående och så vänliga i sina kontakter med dem, också kommer att ge dem uppehållstillstånd. Asylsökande uttrycker inte sällan att de hellre skulle möta sakliga, kunniga och lite mer opersonliga tjänstemän som gör sitt jobb på ett mer respektingivande sätt. Så gott som alla säger dessutom att de inte vill mötas av landsmän eller andra som själva asylinvandrat från Mellanöstern som handläggare och beslutsfattare, vilket är ganska lätt att förstå.

Det är svårt att våga tro att rättssäkerheten ska kunna garanteras när det ser ut som det gör med ett mycket stort antal nyanställda (och personalomsättningen lär dessutom vara hög inom Migrationsverket), starkt inkännande, men inte tillräckligt kunniga och kompetenta personer på det svåra och snåriga asyl- och flyktingområdet. Det tar många, många år innan man behärskar det ens någorlunda. Jag har själv läst hårresande beslut där de som skrivit dem resonerar felaktigt och inte kan vare sig stava rätt eller uttrycka sig begripligt. Beslutsmotiveringarna är ofta standardiserade och de texterna är korrekta, men när något ska skrivas utanför mallen är det inte alls lika säkert att de är det. Detta får icke önskvärda konsekvenser, i en del fall för Sverige, i andra fall för de asyl- och skyddssökande.

Av texten torde framgå att jag, som under 14 år själv var asylombud och som sysslat med de här frågorna på olika sätt sedan 1996, anser att en skärpning på alla nivåer inom Migrationsverket behöver göras. Och att de personer om får avslag på sina ansökningar snabbast möjligt ska avvisas i enlighet med Migrationsverkets egen information på hemsidan:

En avvisning ska genomföras omedelbart om det är uppenbart att du varken har skyddsbehov eller har andra skäl att få stanna i Sverige. Om du får ett sådant beslut måste du alltså genast lämna Sverige.

Ingen ska kunna gå under jorden och leva här illegalt i fyra år för att sedan söka asyl på nytt trots att det redan konstaterats att han eller hon inte har asyl- eller skyddsskäl. Följer Migrationsverket existerande lagar och konventioner så behöver inte heller så många nya människor anställas och utbildas. Förhoppningsvis ökar även rättssäkerheten när det finns många långvarigt anställda som behärskar asylområdet. En uppstramning av verksamheten skulle gynna såväl Sverige som land, som dem som har behov av skydd.