Widar Andersson

Det är kanske inte så mycket att göra åt? Sådana här processer har kanske sin gång i Sverige liksom i många andra länder? Trots att de flesta människor i alla läger ser vad som håller på att hända så saknas förmågan att göra något åt det?

Den förhärskande medievinkeln, den nervösa anpassningen till det relativt udda tjattret på twitter och den politiska mittens abdikation till förmån för ytterligheter och ”idioter”, öppnar upp för ett Sverige som inom några få år kommer att ha ett så pass starkt sverigedemokratiskt parti som den som vill regera behöver anpassa sig till på allvar. Med allt vad det innebär för Sveriges öppenhet och frihetlighet. Och det är kanske inte så mycket att göra något åt?

SD agerar mycket skickligt. Affischkampanjen på Östermalms tunnelbanestation i Stockholm är ett exempel på hur genialt partiets spinndoktorer utnyttjar situationen. Affischerna fick snabbt ett oerhört starkt genomslag i medierna. På lite knagglig engelska bad SD om ursäkt för den ”röra och oordning” som regeringens positiva inställning till det utbredda och organiserade tiggandet ställde till med i huvudstaden.

Varenda innerstadsradikal av rang kastade sig ut på de sociala medierna och attackerade Stockholms lokaltrafik (SL) för att ha upplåtit allmän mark för ”rasistiska budskap”! Eftersom ingen från de regerande Socialdemokraterna har sagt ett enda pip i saken så lämnades hela medieutrymmet åt ytterlighetspersoner och åt dem som staterade som ”nyttiga idioter” i SD:s framgångsrika reklamevent.

Fem S-politiker i Stockholms landsting hävdade i Aftonbladet att SL hjälpte SD att ”sprida hat och lögner om olika etniska grupper.” På SVT skrev ledarna för S ungdomsförbund i Stockholms län att ”Stockholm är huvudstaden i ett land som värnar mångfald och för det är vi stolta”.

Det som händer här är således att de enda som framstår som kritiska mot tiggeriets misär och sanitära olägenheter i städerna är Sverigedemokraterna medan Socialdemokraterna tycks försvara tiggeriet och medan ytterligare några andra vill tysta SD genom att riva ner deras affischer. Givet opinionen i integrations- och tiggerifrågorna är detta inget annat än en trippelbingo för SD.

Hur hamnade S därute där man hamnat? Socialdemokraternas naturliga position borde ju vara att gå till storms mot tiggeri och alla andra former av exploaterande låglönearbeten och förslummade bostadsförhållanden. Men det har liksom gått troll i hela invandringsfrågan för S. Karriären tycks vara mer beroende av att tjoa ”rasism” nu och då istället för att ta sig an verkliga och samhällsförändrande problem som det utbredda och ökande tiggeriet onekligen är ett exempel på.

Texten är tidigare publicerad i Folkbladet.