Bert Stålhammar
För ett par veckor sedan drabbades vår statsminister av illamående och fick föras till sjukhus.
Med tanke på hans arbetsbörda och därtill hörande ansvar för hela landet Sverige är det knappast något att förundras över. Stressen och alla krav som ställs kan lätt bli övermäktiga även för en slipad fackbas. Förmodligen känner sig statsministern vanmäktig ibland när han i ensamhet begrundar alla de måsten som staplas på hans axlar.
Osökt kommer jag tänka på gymnasisten som skrev sin studentuppsats om stackars konung Erik XIV: Själv vansinnig och omgiven av dåliga rådgivare kan jag inte annat än beklaga Erik XIV:s tragiska öde. Förvisso är det bättre att vara vanmäktig än vansinnig även om vanmakt är tung att bära. Men Erik XIV slapp emellertid kandidaten Henrik Arnstad som rådgivare i migrations– och integrationsfrågor.
Statsministern tycks emellertid vara beläst i de klassiska skrifterna. På nationaldagen 2014 citerade han Muhammed i sitt tal med: Ingen av er är i sanningen troende förrän han önskar detsamma för sin broder som han önskar för sig själv. Ett citat som har klang av både Jesus och Konfucius.
Förmodligen känner statsministern också till Bibeln. Allt sedan Sverige kristnades för något mer än 1 000 år sedan har Bibeln och den kristna tron varit en inspirationskälla och samtidigt en lärobok i statskonst för skapandet av det vi för inte alltför länge sedan kallade Folkhemmet och Välfärdsstaten.
Med hänsyn till dagens politiska läge vill jag rekommendera statsministern att läsa om sin kollega i ämbetet, folkledaren och statsministern Mose som levde i Egypten för c:a 3 500 år sedan. Berättelserna om Mose finns i fyra av de fem Moseböckerna.
Om någon inte är helt uppdaterad på Mose bakgrund så gör jag här en kort sammanfattning. Mose var hebré eller israel som man också sade och tillhörde en folkgrupp med israeler på c:a 300 000 människor. På grund av hungersnöd i sitt eget land hade de sökt sig till Egypten och från början blivit väl mottagna. Efter 400 års vistelse i Egypten hade de emellertid blivit slavar där de huvudsakligen tycks ha arbetat som pyramidbyggare.
Under alla dessa dagar med slaveri och plågor drömde de om att få komma hem till sitt eget land, Det utlovade landet.
Här kommer statsministerns kollega Mose in i historien, som folkledare, eller om man så vill statsminister. Gud gav en mycket motvillig Mose uppdraget att leda folket på en marsch hem till det egna landet Kanaan. Det var förmodligen inte lättare att vara ledare för detta obstinata folk än vad det är att vara statsminister i dagens Sverige. Alla problem som kunde hända tycks ha hänt under denna folkets vandring genom Sinai öken. Mose kände sig ofta utmattad och arg, ensam och vanmäktig. Till och med hans vice statsminister, Aron, svek honom och tillät folket att skapa en avgud.
Då händer en dag plötsligt något helt omvälvande. Mose svärfader Jetro kommer på besök för att se hur mågen har det på jobbet. Som en modern ledarskapskonsult sätter Jetro sig hos Mose för att närmare kunna följa hans arbete. Han konstaterar vid dagens slut att Mose arbetssituation är omöjlig. Så följer en dialog mellan konsulten Jetro och folkledaren Mose. Jag låter texten ur andra Mosebok tala för sig själv:
- Då nu Moses svärfader såg allt vad han hade att beställa med folket, sade han: ”Vad är det allt du har att bestyra med folket? Varför sitter du här till doms ensam under det att allt folket måste stå omkring dig från morgonen ända till aftonen?”
- Mose svarade sin svärfader: ”Folket kommer till mig för att fråga Gud.
- De komma till mig, när de hava någon rättssak, och jag dömer då mellan dem; och jag kungör då för dem Guds stadgar och lagar.”
- Då sade Moses svärfader till honom: ”Du går icke till väga på det rätta sättet.
Både du själv och folket omkring dig måsten ju bliva uttröttade; ett sådant förfaringssätt är dig för svårt, du kan icke ensam bestyra detta”.
Konsulten Jetro med sina så moderna och helt tidlösa råd föreslår en praktisk lösning:
Sök ut åt dig bland allt folket dugande män som frukta Gud, pålitliga män som hata orätt vinning, och sätt dessa till föreståndare för dem, somliga över tusen, andra över hundra, andra över femtio och andra över tio. (4 Mos. 11,16 f. 5 Mos. 1,13)
- Dessa må alltid döma folket. Kommer något viktigare ärende före, må de hänskjuta det till dig, men alla ringare ärenden må de själva avdöma. Så skall du göra din börda lättare, därigenom att de bära den med dig.
Mose lyssnar intresserat, men så kommer den naturliga frågan: Men jag, vad skall jag göra då?
Då svarar Jetro: du skall visa dem den väg de skall vandra och lära dem vad som är fel och rätt.
Om nu vår statsminister vill följa dessa flertusenåriga råd i statskonst så innebär det att han skall omge sig med pålitliga medarbetare av båda könen. Dessa personer får hans förtroende på grund av sina personliga kvalitéer och sin bevisade kompetens.
En effektiv regering skall formas för att landet Sverige skall kunna regeras med ansvar för medborgarna på det mest effektiva sättet. En regering skall inte vara en internationell reklamaffisch för politisk korrekthet ifråga om kön eller etnicitet.
Men Jetros råd innehåller också att ledaren skall hålla visionen om vart man är på väg levande. Dessutom skall en ledare kunna och våga skilja på vad som är rätt och fel.
Med en kompetent regering kan statsministern själv få kvalitetstid över. Tid som kan användas för att som Mose hämta nya krafter på berget Sinai. Från en bergstopp blir alltid perspektiven annorlunda än nere i dalen.
Men där finns också ensamheten för en, för två, ja för en hel orkester. Klarar du inte ensamheten där på bergets topp skall du lämna ditt ledarskap och förena dig med de andra i dalen. (Fritt citerat efter den norska ledarskapsforskaren Helga Dagsland och apropå kollegorna Mose och Löfvens arbetssituation.)
DET GODA SAMHÄLLET 