Annika Borg

Hej Åsa,

Först vill jag säga att jag vet att du är den i regeringen som verkligen har kompetens när det gäller frågor om kön, makt och jämställdhet. Även då jag inte delar Socialdemokraternas samhällsvision på många områden, så uppfattar jag det ofta som att du argumenterar sakligt och med ett tonläge som inger respekt och förtroende. Det vill jag också ha sagt.

När jag nyligen läste din artikel i Svenska Dagbladet om de problem med begränsningar av kvinnors livsvillkor som sker i våra svenska förorter, var mycket av det du skriver där välkommen läsning – och inte en dag för tidigt. I artikeln skriver du att du delar den beskrivning av en religiös sedlighetspolis som bland andra Zeliha Dagli, Amineh Kakabaveh och Cheko Pekgul beskrivit. Du skriver: ”rätten till jämställdhet i Sverige ska vara kompromisslös. Den ska inte påverkas av bostadsort, religion, klass eller härkomst.” Du slår vidare fast att du som jämställdhetsminister ”instämmer i problembilden som målas upp”. Det är mycket bra.

Då vet således du och regeringen hur det ligger till med de religiösa grupper som tvingar tillbaka kvinnors deltagande i samhällslivet och som frånkänner dem grundläggande fri- och rättigheter. Det här har byggts upp under lång tid och såväl socialdemokratiskt ledda regeringar som Alliansregeringen bär ansvar och skuld för att decennier har tickat iväg utan att det svenska samhället värnat kvinnors och flickors frihet. Och för att statliga medier rullat in till de sammanslutningar i civilsamhället, trossamfund och andra, som förvägrar kvinnor och flickor självbestämmande. På grund av att det tog åratal för Mona Sahlin att ta in och offentligt vidgå att det finns specifik hederskultur/norm/våld, förlorades många år som kunde använts till att förändra situationen. Det vi som arbetade inom kvinnojourerna visste på 80-talet, ville inte Sahlin kännas vid förrän långt långt senare. Dessa misstag får inte upprepas.

Nu är tiden en annan och vi ska se framåt. Men det jag precis skrev anknyter till den del av din artikel som oroar mig. Du skriver att ni ska öka medlen till trossamfunden, genom det statliga stödet till trossamfund. Men dessa är ju själva en stor del av problemet! Samfund som totalt misslyckats med att adressera och motarbeta den utveckling som idag är ett faktum. Tvärtom odlas ju inom samfunden den kvinnosyn du skriver att ni ska motverka.

När ni tillträdde sa ni istället att ni skulle dra ned bidragen till trossamfunden. Det är exakt vad ni borde göra. Dessutom borde ni tillsätta en utredning som granskar vad dessa samfund och föreningar haft för sig och vilka värderingar de odlat och spritt. Ni kommer finna många av skälen till att vi idag har en religiös sedlighetspolis.

I direktiven för en sådan utredning bör även ligga en granskning av studieförbunden. Åtminstone ett av dem, Ibn Rushd, har haft könssegregerad verksamhet. Sådan information har Folkbildningsrådet fått, men inte agerat utifrån. Att se över deras uppdrag och ansvar är även det angeläget.

Nu är det grannlaga vilka du och ni släpper fram som talespersoner, utredare och experter när det gäller åtgärder. Alldeles för länge har representanter från det så kallade muslimska civilsamhället kommit från Islamiska förbundet och liknande organisationer, finansierade med allmänna medel, och från en rörelse som S-märkta Tro och Solidaritet, som samarbetar med dessa representanter för islam och som har sin syn på kyrkor och samfunds roll i samhället. Dessa – och en del könsblinda akademiker – har haft regeringarnas öron. Resultatet är ett totalt haveri.

Det är dags att ändra på det. Jag har en lista till dig på personer med olika religiösa/livsåskådningsmässiga och etniska bakgrunder som kan detta med genus och religion. Personer med såväl erfarenheter som kunskaper. Det är nya tider nu och dags att lyssna till andra röster.

Hör av dig.

Med vänlig hälsning,
Annika Borg
Teologie doktor med genusinriktning, skribent och präst.
annika.borg@telia.com

Läs fler texter jag skrivit om ämnet den senaste tiden  i Sydsvenskan, i Barometern Här och Här.