Snart är det skoldags igen

bert stålhammar

Bert Stålhammar

Om någon månad är det dags för alla skolor att dra igång sin verksamhet igen. Många elever liksom lärare ser framemot skolstarten med stor förväntan, medan andra förbjuder sig själva att mitt i sommarledigheten förpesta tillvaron med ett ångestladdat sinne inför skolstarten.

Eftersom jag själv varit verksam i skolvärlden under många har jag under sommaren fått lyssna till många personliga vittnesbörd om dagens skola. Där finns eleven som gråter när hon delar med sig av bilder från en skolvardag med hänsynslös mobbning, som tar sig både fysiska och psykiska uttryck. Där finns den förtvivlade kvinnliga läraren som funderar på att byta jobb, men samtidigt säger att man vänjer sig så småningom med att bli kallad ”jävla hora” av vissa grabbar. ”När jag råkade gå in i matsalen för att hämta en bok jag glömt där på lunchen”, säger en kvinnlig högstadielärare från Skåne, ”då skulle ni ha varit med”.

Vid ett nerkladdat bord fullt med matrester och smutsigt porslin står tre damer ur personalen och försöker städa upp både på bordet, golvet och i blomkrukorna i fönstret. Just då kommer en grabb från klass sju förbi, och när han ser damerna skriker han: ”jaså här står ni jävla kärringar och städar!”. ”Jag blir så upprörd att jag tar tag i grabben och drar ut honom i korridoren. Rektorn, som har hört bråket, kommer hasande ut från sin expedition iklädd i foppatofflor, trasiga jeans och ett plommonfärgat linne.Han ryter åt mig att: ”nu har du kränkt denne lille pojke så grovt att du inte behöver komma tillbaka till skolan något mer detta år!”

Jag vikarierade som slöjdlärare, säger då sonen i huset. När jag tog tag i en grabb i femman som sprang runt och hotade alla elever med en kniv blev det ett förfärligt liv. Jag lyfte upp killen och satte honom på en hyvelbänk. Han hoppade snabbt ner och sprang i väg till rektor som kom in i slöjdsalen och gav mig sparken på stående fot.

”Det skrämmande är”, säger en lågstadielärare ”att dessa barn nästan bara använder könsord när de pratar med varandra. På senare tid har de också börjat leka att de är IS-krigare och skall skära halsen av varandra med sina linjaler.

De flesta rektorer är rädda för att just deras skola skall få ett dåligt rykte. Ett standardargument är därför att hans eller hennes skola inte är värre än andra skolor. Dessutom har det väl alltid funnits bråkiga barn. Skolcheferna försvarar sina rektorer och uppmanar i de flesta fall personalen att inte sprida dessa skildringar av livet i skolan vidare. De måste nämligen vara rädda om både sitt eget och politikernas rykte som ansvariga för en framåt och modern skolkommun.

Nu ingriper naturligtvis den alltid lika vänliga själen i samtalet och säger att vi inte får svartmåla, då många skolor faktiskt fungerar väldigt bra. Kring värdinnans jordgubbstårta i syrénbersån handlar samtalet i stället om var man kan hitta den billigaste matjessillen. Ett bra mycket trevligare ämne för en sommarlunch än vardagen i den svenska skolan.

Den som mot förmodan hade några förväntningar om goda förslag till att förbättra skolan bland årets Almedalstalare blev djupt besviken. Det var det gamla vanliga ”käbblet” om mindre klasser, fler speciallärare, mer pengar och statlig förvaltning av problemskolor. Troligen tänker man sig att staten skall ligga i beredskap för att omedelbart sända en ”rikspedagogkommission” till problemskolan. Hur en sådan skall se ut och rekryteras för att sedan göra ett ingripande i denna skola har vi ännu inte fått veta. Ett annat förslag är att starta ett nationellt utvecklingsprojekt som skall gälla alla skolor och drivas av Skolverket. På 80-talet hade vi ett sådant projekt innan Läroplan för grundskolan 1980 (LGR 80) skulle införas. Trots att det då fanns mer än 1 000 duktiga pedagoger, lärare och experter i dåtidens länsskolnämnder och Skolöverstyrelse blev inte detta projekt särskilt framgångsrikt. Ett ytterligare förslag är att duktiga lärare skall belönas med högre löner. Jag skulle gärna vilja vara med på ett sådant sammanträde då de duktiga lärarna skall utses. Några kriterier för vad som är en duktig lärare finns ännu inte, utan det blir förmodligen parternas uppgift att utforma dessa.

Nog vore det klokare att återinföra adjunkts- och lektorstjänsterna och ge den högre lönen till de lärare som genom vidare studier höjer sin kompetens. För övrigt är det viktigt att lägga märke till att utbildningsministern i sitt tal inte alls berörde skolans roll som den absolut viktigaste samhällsinstitutionen för att befästa och utveckla vår demokrati och individens medborgarroll. Ingen betonade heller skolans betydelse för integration och ömsesidig förståelse mellan elever med olika bakgrund. Men vi fick i alla fall ett tips av statsministern – att eleverna inte bör ha med sina mobiler in i klassrummet.

Förmodligen är statsministern något viktigt på spåren med sina mobiltelefoner. Fortfarande är det faktiskt så att lugn och studiero i klassrummet, tillsammans med en duktig och modig rektor som ledare är de absolut viktigaste faktorerna för att en skola skall bli framgångsrik. Samtidigt måste respekten för läraryrket återupprättas.