Patrik Engellau

Om jag vore partiledare och det drog ihop sig till val och om jag fick lite tid på televisionen skulle jag säga så här:

Kära väljare, kära svenska folk,

Det finns en allmän känsla i vårt land att något har gått snett. Sverige har under de senaste årtiondena utvecklat ett antal problem som tidigare var okända. Skolelevernas resultat försämras över lag och klyftorna ökar mellan de bästa och de sämsta skolorna. De ekonomiska klyftorna mellan rika och fattiga ökar. En ny sorts social klyfta har utvecklats i takt med att en helt ny företeelse uppstått i Sverige, nämligen nedgångna och utsatta områden där brottslighet och gängmentalitet får fäste och dit ibland varken polisen eller brandkåren vågar sig.

Det här är nytt. Det har krupit sig över Sverige medan svenskarna häpet undrat vad som pågått. Lite till mans har vi vänt bort blicken och hoppats att problemen på något sätt skulle försvinna. Men de har inte försvunnit. Tvärtom förvärras de obevekligt. Nu kan vi inte blunda längre. Det här är farligt. Desto farligare blir det om vi fortsätter att blunda.

Tyvärr vet inte Sverige hur dessa problem ska hanteras. Politikerna vet det inte heller. De försöker, men deras försök får ingen effekt. Det kan till och med vara så att deras åtgärder förvärrar problemen.

Sverige har en enorm, statsfinansierad industri av institutioner med uppgift att komma till rätta med sociala problem: det välfärdsindustriella komplexet. Man kunde därför tro att Sverige därför vore unikt väl skickat att hantera dessa nya svårigheter. Men så är det inte. Problemen växer trots att välfärdsindustrin hela tiden tillförs allt vidlyftigare resurser.

Det finns många, inte minst politiker, som tror att lösningen är ännu mer resurser till välfärdsindustrin. Men hur mycket pengar denna mastodontapparat än tillförs kommer problemen ändå att förvärras. Varje dag vi vägrar att inse det uppenbara är en förlorad dag för den förnyelse Sverige behöver.

I grunden är allt mycket enkelt. Många kommer att säga att situationen är mycket mer komplicerad än jag nu ska hävda, och det må ligga en del i det, men om man inte har grunden klar för sig spelar det ingen roll hur mycket komplexitet man anför, man hamnar fel i alla fall.

Den svenska välfärdsapparaten byggdes för ett folk som inte ville utnyttja den, ett idogt arbetande folk som ville stå på egna ben och på det hela taget hade kompetensen att göra det och därför endast valde att utnyttja välfärdssystemet i yttersta nödfall.

Nu har det gradvis blivit tvärtom. En alltför stor andel av Sveriges invånare saknar kompetensen och viljan att hantera sina egna problem och drar sig inte för att utnyttja och i många fall missbruka det svenska välfärdssystemet.

Tidigare avskydde folk att betrakta sig som offer. Nu har offerrollen för många blivit ett personlighetsdrag och en livsstil. I ett sådant läge fungerar välfärdssystemet inte längre som hjälp till självhjälp utan som en drog som mottagaren varken vill eller kan avvänja sig från. Välfärdssystemet övergår därmed från att vara en omtänksam extramamma till att bli bidragslangare.

Så vad tänker jag göra när ni valt mig till statsminister? Jag tänker arbeta för en ny filosofi i den statsfinansierade hjälpapparaten. Om slagordet hittills har varit ”Dem som har det svårt ska vi ta hand om” så kommer det nya slagordet att vara ”Dem som har det svårt ska vi med lock och pock förmå att ta hand om sig själva”. Den stora innovationen är att ansvaret för den enskilde flyttas från stat och kommun till den enskilde själv.

Det där är lätt att säga. Det svåra är att säga hur det ska gå till.

Vi har två slags faktorer att ta hänsyn till, de hårda och de mjuka. De hårda är sådant som står i lagar och regler och som har med ekonomiska belopp att göra, till exempel reglerna för sjukskrivning, antalet dagar i arbetslöshetsförsäkring, kronor i försörjningsstödet etc. De mjuka är hur vi tänker, vår människosyn, våra värderingar och världsuppfattningar.

De mjuka faktorerna är fundamentet. På det fundamentet bygger vi regelverket, de hårda faktorerna.

Fundamentet och regelverket måste stämma överens. Om vi börjar ändra bidragsnormerna innan folk fattar och accepterar en ny filosofi blir det bara bråk. Alliansregeringen sänkte bidragen och införde nya regler i sjukförsäkringen utan att förklara sin filosofi vilket ledde till misslyckanden. Jag tror för övrigt inte den hade någon filosofi.

Vi måste börja med de mjuka faktorerna, människosynen och filosofin, för när de är på plats så kommer ett bra regelverk så småningom av sig själv. Om man tänker fel så gör man fel. Om man tänker fel så kan man inte göra rätt. Bara om man tänker rätt så har man en chans att göra rätt.

I grunden ligger en ny människosyn, nämligen att alla människor, annat än i speciella undantagsfall, har möjligheten att hantera sina egna problem och den medborgerliga skyldigheten att faktiskt göra det också.

Kraften hos ett folks värderingar är oerhörd. Se bara hur mycket attityderna betyder för ett fotbollslag. Tänk då en hel nation.

Jag presenterade nyligen det här synsättet för en vän. Han sa lite förvånat att det lät som om jag ville starta en väckelserörelse. Jag har tänkt mycket på den kommentaren och kommit fram till att han hade rätt. Alla politiska rörelser med kraft har element av väckelse i sig i bemärkelsen att de artikulerar och ger form åt nya känslor som folk känner i sina bröst.

Jag vet att jag själv bara är en individ bland en mängd som tänker likadant. Vi blir rimligtvis fler för varje dag som Sveriges problem förvärras och de etablerade synsätten och lösningarna misslyckas. Fler och fler inser att vi måste tänka på nya sätt. De har rätt. Vi börjar med en ny människosyn som inte, liksom dagens variant, utgår från att människor svaga, utan att de är starka och förmögna att ta hand om sig själva. Sedan kommer lösningarna att utkristalliseras av sig själva liksom på rad.

Om vi tänker rätt i grunden kommer vi allt eftersom att förstå vad vi ska göra med invandringen, skolan, universiteten, brottsligheten, utanförskapet och så vidare. Det är ingen snabb och enkel match. Den kommer att ta årtionden. Vi måste starta den matchen genast om vi ska ha en chans att bli ett gott samhälle för alla.