Ärkebiskopens högriskprojekt

Johanna 3

Johanna Andersson

Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion?

Frågan ställdes av statsvetarprofessorn Bo Rothstein i en uppmärksammad artikel den 1 mars i år. Utifrån svenska religiösa organisationers anspråk på att företräda en högre etisk medvetenhet än andra och bidra på värdefulla sätt till att utveckla det goda samhället kommer naturligtvis Rothsteins svar på frågan inte som någon glad överraskning. Han konstaterar med anledning av en aktuell studie:

“Ett tydligt resultat är då att ju mer religiös befolkningen är i ett land, desto högre är i allmänhet korruptionen och desto mindre anses det att ‘folk i allmänhet’ är att lita på. Och motsatsen gäller då förstås också, ju mer sekulär befolkningen är, desto lägre är korruptionen och desto mer pålitliga anses människor i allmänhet vara.”

De sedvanliga invändningarna från olika religiösa företrädare lät inte vänta på sig. Rothstein hade fel och förmådde inte skilja mellan samband och kausalitet. Och så vidare. Därvid hade det hela kunnat bero.

Men nu när det hunnit gå några veckor och de första reflexmässiga försvarsreaktionerna borde ha lagt sig kan man ändå fundera över två saker. Det ena är den fullständiga bristen på nyfikenhet. Finns det inte en enda religiös företrädare i landet som tycker att det vore spännande att ta reda på lite mer om detta? Flera av dem uppträder ju med varierande grader av anspråk på vetenskaplighet. Och ändå är det inte någon som är nyfiken på varför religion verkar bidra negativt. Någon borde väl fundera på om det finns någon anledning till självkritik? Är det ingen som vill fördjupa sig i frågan och kanske bjuda in Bo Rothstein för att tala om saken? Nej, nyfikenheten och viljan till samtal verkar inte vara särskilt uttalad. Istället gör man alltså från religiöst håll bombastiska uttalanden om den egna förträffligheten.

Detta är i sig nedslående. Men direkt provocerande är att nu ärkebiskop Antje Jackelén går ut och vill att Sveriges regering ska börja ha rådslag med religiösa ledare. Rådslag?! Hon vill alltså öka religionernas inflytande över det svenska samhället. Utifrån den av Rothstein presenterade rapporten förefaller ärkebiskopens förslag vara ett högriskprojekt. Innan man ökar det religiösa politiska inflytandet borde man istället göra det enda rimliga: ta noggrann del av de studier Rothstein anför, analysera och reflektera över dem.

12 reaktioner på ”Ärkebiskopens högriskprojekt

  1. gbolcsfoldi skriver:

    Religionernas utveckling har följt civilisationens utveckling i olika delar av världen. Den kristna religionen har förändrats från att korsfästa icketroende och utsugning av befolkningen i maskopi med staten till att bl en fanbärare för humanitära värden. Emellertid har kopplingen mellan staten och kyrkan förblivit stark genom politikers närvaro i kyrkofullmäktige och svenska kyrkan äger mark och kapital. Dessa förhållanden kan försvåra för kyrkan att inta en oberoende hållning till samhällets problem. Därutöver brottas kyrkan med delvis samma etiska/moraliska problem som resten av samhället. Sexuella övergrepp, mobbning, intolerans mot oliktänkande inom kyrkan illustrerar detta. Därför är det olämpligt att ge Svenska kyrkan större inflytande över hur landet styrs. Andra religioner som inte kommit lika långt i utvecklingen är ännu mindre lämpliga att ge råd till regeringen. Således vore det ett steg bakåt i det svenska samhällets utvecklingen att ge religionen ökade möjligheter att påverka poltiken genom inrättandet av ett rådslag med regeringen.

    Gilla

  2. Tritonen skriver:

    ”Gud är större” är ärkebiskopens valspråk. Större än vad då? Det sekulära samhället och dess värderingar? I så fall: Nej tack!

    Gilla

  3. Adam Bertilsson skriver:

    Det kan också vara så att det finns många ”fattiga” länder med en hög andel religiösa människor p.g.a. att Gud är det enda hopp de har i ett för övrigt korrupt samhälle.
    Och fattigdom leder tyvärr till brottslighet, därav misstron emellan människor. Likaså det faktum att ledarna är korrumperade.

    Men hur skulle världen och Sverige se ut utan alla dessa kristna välgörenhetsarbetare som dag ut och dag in kämpar för de allra minsta? Det finns tiotusentals kristna hjälparbetare runt om i världen. Det finns tusentals kristna skolor runt om i världen. Det finns präster, munkar och nunnor som sörjer för människors basbehov och för själens bästa, ett ofta förbisett område.

    Vad skulle hända om alla dessa människor, vars viljor är sina medmänniskors väl, skulle upphöra med sitt arbete?

    Gilla

  4. Dan skriver:

    Självklar så finns det ett pågående samtal på många olika forum mellan företrädare för religioner och exempelvis organisationer som humanisterna. Det är lite beklämmande att johanna inte ens verkar ha ansträngt sig för att hitta dessa olika samtal. Dessutom finns det en hel del forskning att relatera till det som rothstein skriver.

    Gilla

  5. Jan Rosman skriver:

    Det går inte att säga att religion enbart har ett negativt inflytande, inte ens efter Rothsteins analys. Alla borde kunna se det positiva inflytande som kommit och kommer genom kyrkan. Oavsett om det kallas ett religiöst, politiskt eller andligt inflytande så är det ett inflytande som syftar till att stärka människors existentiella medvetenhet – vilket i sig öppnar för att fler hittar sin frid. Hela spektrat religion-politik måste ständigt utvärderas för att bli bättre. Inte dåligt då att mötas över de olika maktsfärsgränserna och samtala civiliserat…

    Gilla

  6. Karl G Janunger skriver:

    Johanna Andersson tar i sin blogg upp Bo Rothsteins artikel i Dagens Nyheter från 1 mars, där han hävdar att religon inte leder till ett bättre samhälle. Han hävda*r bl.a. att med ökande religiositet ökar korruption och minskar tillit i samhället. Andersson ställer bl.a. frågan ”Finns det inte en enda religiös företrädare i landet som tycker att det vore spännande att ta reda på lite mer om detta?” Om hon tror att det är lätt för en ”icke-kändis” att få in en kommentar eller kritik av en artikel i Dagens Nyheter är vi av olika uppfattning. Vidare finner hon det nedslående att man inte bjuder in Rothstein till samtal. Om så skett eller inte, har jag ingen uppfattning. Om så inte har skett är nog en fördel, som jag vill visa nedan.

    Gör man sig mödan att gå in och själv söka i den källa för sina påståenden som Rothstein anför, nämligen World Value Survey (WVS), så finner man efter en tids letande, något förvånande, att det inte går att finna belägg för något av Rothsteins påståenden i den nämnda källan.
    Bara ett par exempel:

    Rothstein anger att studien visar att korruptionen ökar i de länder som har hög religiositet. I WVS-databasen finns bara fyra frågor som berör ”corruption”, och dessa fyra frågor har använts av bara 8 länder, samtliga arabländer, av 59 deltagande! Bland dessa finner man ingen relation mellan uppfattad korruption och graden av religiositet. Svaren från dessa länder saknar dessutom relevans för förhållandena i ”västvärlden”.

    Forskarna Ronald Inglehart och Christian Welzel, som gjort sammanställningen av enkätmaterialet, sammanfattar sina slutsatser i en tabell och 30 punkter. Inte i någon kan jag finna den uppfattning beträffande tillit och korruption, som Rothstein ger uttryck för. Tvärt om ger forskarna en bild av att en ökande tillit och frihet, som i sin tur bidragit till utvecklingen av demokrati, gynnats av ett protestantiskt arv i norra Europa.
    Citat från sammanställningen:
    By contrast, the strongest emphasis on secular-rational values and self-expression values is found in the Protestant societies of Northern Europe.

    Objective factors that have been found to favour democracy (including economic prosperity, income equality, ethnic homogeneity, world market integration, global media exposure, closeness to democratic neighbours, a Protestant heritage, social capital and so forth) exert an influence on democracy mostly insofar as these factors favour emancipative values.

    Johanna Andersson finner kyrkans reaktion på Rothsteins artikel nedslående. Den, vad jag kan finna, totalt uteblivna analysen av, ifrågasättandet av och kritik av Rothsteins tolkning, eller möjligen vantolkning, av WVS studien, tycker jag är långt mer nedslående. Var finns modet och den intellektuella hederligheten i den svenska livsåskådningsdebatten? Räcker det med en professorstitel för att inte bli ifrågasatt? Börjar invektiv bli mer gångbara än fakta?

    KG Janunger
    docent
    Linköping

    Gilla

  7. Jonas Nilsson skriver:

    ÄB:s initiativ är självklart. Det borde för länge sedan tillämpats på stadsdelsnivå. Nya ÄB har lärt det som förra missade, liksom Reinfelt hann hyfsa sig i sista minut när han insåg att han höll på att missa tåget alldeles med den gamla moderata miljöpolitiken. Det sägs att ett brittisk möte kan inkludera ”religiösa” spörsmål utan pinsam tystnad. Vet inte om det stämmer. Frågan är snarare hur långt ifrån vi är religiös analfabetism. Vi är dom som inte tror någonting??? Då kan man ju inte ägna tid åt frågan hur en eller flera omvärldsuppfattning/ar påverkar våra politiska beslut och ännu mindre vår vardag. Tyvärr är det inte givet att ens folk i den religiösa branschen har reda på begreppen. Men numera berör åtminstone mellanstadiets samhällskunskap begreppet samvete.

    Gilla

  8. Micael Grenholm skriver:

    Ska hans påstående tas på allvar för att han har en professorstitel eller för att hans argument är bra? För jag kan inte se annat än att hans argument är urusla. Han ”bevisar” att utvecklingsländer är mer korrupta och att människor där har lägre tillit till varandra än i rika länder. Och eftersom folk är religiösa där i större utsträckning säger han att detta visar att religion inte förbättrar moralen. Men exakt samma resonemang skulle kunna användas för att visa att svarta människor är omoraliska. Korruption är ett system som majoriteten är fast i för att överleva oberoende av deras tro och moral, och det hänger ihop med fattigdom och sociala problem. Låg tillit beror också till hög grad på fattigdom och sociala problem. Så själva grundpremisserna i Rothsteins resonemang ser jag som falska.

    Gilla

  9. Hemdal skriver:

    Ett av problemen för ateister och troende att samtala med varandra är för att ateister gärna samlar all form av trosutövning under begreppet religion.
    Jag menar att man måste skilja mellan religionerna – utkomsterna är allt för skiftande för generalliseringar – speciellt i vår tid.

    Ta till exempel katolicismen; visst kan man peka på korrupta katolska länder och konstatera hur riskabel katolicismen är.

    Men.

    Samtidigt kan man också lyfta fram att katolska kyrkan är världens största icke-statliga vårdgivare, och ansvarar för omkring 26 % (!) av all världens sjukvård, ofta på fattiga och avlägsna platser där inga andra institutioner finns.

    Det finns ingen annan politisk organisation eller religion som på samma sätt tar ett så stort ansvar.

    Visst komplicerar det frågan?

    Gilla

Lämna ett svar till pappasvenpappasven Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.