Johanna Andersson

Stämmer det att vi får ett bättre samhälle om fler människor utövar och praktiserar religion?

Frågan ställdes av statsvetarprofessorn Bo Rothstein i en uppmärksammad artikel den 1 mars i år. Utifrån svenska religiösa organisationers anspråk på att företräda en högre etisk medvetenhet än andra och bidra på värdefulla sätt till att utveckla det goda samhället kommer naturligtvis Rothsteins svar på frågan inte som någon glad överraskning. Han konstaterar med anledning av en aktuell studie:

“Ett tydligt resultat är då att ju mer religiös befolkningen är i ett land, desto högre är i allmänhet korruptionen och desto mindre anses det att ‘folk i allmänhet’ är att lita på. Och motsatsen gäller då förstås också, ju mer sekulär befolkningen är, desto lägre är korruptionen och desto mer pålitliga anses människor i allmänhet vara.”

De sedvanliga invändningarna från olika religiösa företrädare lät inte vänta på sig. Rothstein hade fel och förmådde inte skilja mellan samband och kausalitet. Och så vidare. Därvid hade det hela kunnat bero.

Men nu när det hunnit gå några veckor och de första reflexmässiga försvarsreaktionerna borde ha lagt sig kan man ändå fundera över två saker. Det ena är den fullständiga bristen på nyfikenhet. Finns det inte en enda religiös företrädare i landet som tycker att det vore spännande att ta reda på lite mer om detta? Flera av dem uppträder ju med varierande grader av anspråk på vetenskaplighet. Och ändå är det inte någon som är nyfiken på varför religion verkar bidra negativt. Någon borde väl fundera på om det finns någon anledning till självkritik? Är det ingen som vill fördjupa sig i frågan och kanske bjuda in Bo Rothstein för att tala om saken? Nej, nyfikenheten och viljan till samtal verkar inte vara särskilt uttalad. Istället gör man alltså från religiöst håll bombastiska uttalanden om den egna förträffligheten.

Detta är i sig nedslående. Men direkt provocerande är att nu ärkebiskop Antje Jackelén går ut och vill att Sveriges regering ska börja ha rådslag med religiösa ledare. Rådslag?! Hon vill alltså öka religionernas inflytande över det svenska samhället. Utifrån den av Rothstein presenterade rapporten förefaller ärkebiskopens förslag vara ett högriskprojekt. Innan man ökar det religiösa politiska inflytandet borde man istället göra det enda rimliga: ta noggrann del av de studier Rothstein anför, analysera och reflektera över dem.