Widar Andersson

12 700 elever lämnade grundskolan i våras utan att ha tillräckliga kunskaper och betyg för att kunna fortsätta studera på gymnasiet. 12 700 är farliga siffror. Dessa ungdomar ansluter till de ungdomar som gjort samma resa året före, året före det och före det och före det.

En hel del av dessa kommer igen senare. Via egen kraft och/eller genom insatser från olika delar av samhällets servicesystem skaffar de sig utbildning eller arbeten och utgör inga särskilda samhällsproblem framöver i livet. Några tusen i varje årskurs av 16-åringar kommer dock inte loss från den förlorarbänk där de hamnat.

Dessa grupper av elever fyller varje år på den stora gruppen av arbetslösa ungdomar/unga vuxna/allt äldre vuxna som inte tar sig in i arbetslivet. När dessa människor senare sätter barn till världen så fylls skolan på med barn till lågutbildade föräldrar. Att vara barn till lågutbildade föräldrar är den i särklass mest aggressiva riskfaktorn för att inte klara av grundskolan och bli lågutbildad. Och så där rullar det på.

Nu vill utbildningsminister Gustav Fridolin försöka ändra på det. Han vill sätta in en pinne i utslagningshjulet; få stopp på den ”organisation och kultur” ute i skolorna som har en tillåtande attityd till låga kunskapsresultat och som drar suckar av lättnad när besvärliga och krävande elever skolkar och håller sig borta från skolan.

Vid en pressträff i det soldränkta Visby i går presenterade miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin huvuddragen i den skolsatsning som regeringen nu har beslutat om.

Under det goda mottot ”Alla skolor ska vara bra skolor” berättade Fridolin om en rad insatser som direkt riktar sig till de elever och elevgrupper som löper störst risk att ingå i 12 700 gruppen av icke godkända elever när grundskoleåren är slut. Det känns bra och genomtänkt.

Ute på de allra flesta skolor görs redan idag stora och gedigna insatser för att kompensera elever som kommer in till skolan med svaga förutsättningar och svagt stöd hemifrån. Men påfrestningarna nu är extra stora. Genom att regeringen tillåter en i praktiken oreglerad invandring så fylls skolorna i många landsändar på med ovanligt många barn till mycket lågutbildade föräldrar som dessutom inte kan ett ord svenska. Jag hoppas att Fridolin verkligen har kraften och kompetensen att driva igenom reformerna på ett klokt och effektivt sätt. Det har sällan varit viktigare att lyckas med skolpolitiken än vad det är nu.

Texten har tidigare varit publicerad i Folkbladet.