Dags att ifrågasätta enkammarriksdagen

bert stålhammar

Bert Stålhammar

1971 började den nya enkammarriksdagen sitt arbete. Det är denna riksdag som vi nu ser i sitt förnedrande tillstånd genom den s.k. decemberöverenskommelsen. Fram till 2018 och eventuellt till 2022 skall den s.k. oppositionen lägga fram sina förslag och argumentera för dem som en sorts charader för att sedan lägga sig platt för en minoritetsregering. Resultatet blir alltså att en budget, som naturligtvis varken gagnar Sverige eller den s.k. oppositionen, släpps igenom.

Däremot kommer den paradoxalt nog för DÖ:s tillskyndare att ytterligare stärka sverigedemokraterna. Det parti som valts in i riksdagen enligt gällande demokratiska regler men som övriga partier i den berömda sandlådan gör allt för att det på något som helst vis inte skall få inflytande i riksdagen. Hellre får det gå käpprätt åt skogen för Sverige än att SD skall betraktas som ett parti bland andra. Vår statsminister som leder ett parti som på 20-talet inrättade ett rasbiologiskt institut kallar sverigedemokraterna för nazister. Vice statsministern vägrar att ta sverigedemokrater i hand och förre statsministern ville inte ta i en SD:are ens med tång. Med tanke på den intellektuella nivå som riksdagen i dag visar upp så är naturligtvis dagens situation fullständigt logisk.

Vissa ledamöter tycks tro att riksdagen är ett förlängt dagis där man kan uppträda iklädd T-shirts med förnedrande politiska budskap så som Vänsterns Rossana Dinamarca gjorde under hösten. Dessutom vägrade hon att följa talmannens uppmaningar med argumentet ”Du är inte min talman”. Vice statsministern Åsa Romson som har en av regeringens två viktigaste poster visade ett häpnadsväckande förakt för riksdagens tradition och kultur då hon vägrade att skaka hand med Jimmie Åkesson efter deras debatt.

Att vägra hälsa på den man ogillar kallas inom Transaktionsanalysen för barnbeteende och vittnar om bristande vuxenmognad. Som svensk medborgare skäms jag över att de ”valda ombuden för Sveriges folk” inte förstår att riksdagen är landets viktigaste demokratiska institution. Men talmannen bara ler överslätande som vilken dagisfröken som helst. En talman med lite krut skulle naturligtvis inte släppa in en ledamot som är olämpligt klädd eller uppträder på ett olämpligt sätt. Men det är åt dessa förvuxna dagisbarn vi skall överlåta formandet av framtiden för våra barn och barnbarn.

Den första enkammarriksdagen samlades till riksmöte år 1971. På 70-talet hade det mytiska och marxistiska begreppet ”folket” ersatt Gudsbegreppet. Överallt i världen skapades folkrepubliker med Kina som det mest lysande exemplet och Pol Pots Kampuchea som det kanske mest avskräckande. Begreppet demokrati kom under denna tid inte bara att handla om en form för styrande utan det blev också ett signalord för jämlikhet, likformighet och allt gott. De akademiska titlarna ersattes av ”högskoleexamen i…” Statliga medaljer och ordnar skulle bara i framtiden ges till utländska medborgare. Ingen vanlig svensk skulle längre kunna stolt visa upp en kunglig medalj för t.ex. framgångsrik mjölkproduktion.

Karl XII:s drabanter försvann vid riksdagsöppnandet 1976 och istället erbjöds ett musik- och poesiprogram som hämtats från ett samkväm på en folkhögskola. Av kungadömet blev det enligt dåvarande statsministern Palme bara en plym kvar och den skulle lätt kunna avlägsnas. Självklart kunde inte den svenska riksdagen ha kvar en ”odemokratisk” första kammare i strid mot alla då dominerande tankeströmningar.

Nu befinner vi oss emellertid i ett politiskt läge där inte bara riksdagen är förlamad utan också den tredje statsmakten media har svikit sin roll. Den granskande och kontrollerande uppgift som press och övriga media skulle ansvara för har ersatts av en politiskt korrekt vinklad propaganda som närmast har sin motsvarighet i diktaturer med enpartisystem. Medan vanliga medborgare oroas av sjunkande skolresultat med minst en nedbrunnen skola per dag, ökad kriminalitet, bomber, skjutningar, våldtäkter, färre vårdplatser etc. så fokuserar riksdagen på arbetslösheten och skattehöjningar. De s.k. gammelmedia berättar mera sällan på ett trovärdigt sätt om det som sker i samhället. Dessutom tycks till vara till synes helt obekymrade om att de flesta via nätet har skaffat sig den sanna bilden av det som hänt.

Jag var själv ledamot av den första enkammarriksdagen som kännetecknades av intensiva debatter både mellan partierna och inom dem. I dag förundras jag över att knappast någon enda av Riksdagens ledamöter vågar inta en självständig hållning och framföra en åsikt som ligger utanför det politiskt korrekta sammanhanget oavsett vad som händer i samhället. Möjligen beror denna feghet på att majoriteten av ledamöterna i riksdagen idag saknar en egen plattform utanför riksdagen, vilket var närmast en självklarhet tidigare. Nu är man som galärslaven bunden till skeppet och det gäller att gilla läget för att inte riskera position och pension. De två personer inom M som röstade efter sin övertygelse emot DÖ hade båda egna positioner utanför riksdagen.

Om vi hade några statsmän som hade ett längre perspektiv än till nästa val så skulle en seriös författningsdebatt kunna föras. I dag står Sverige faktiskt inför utmaningar som förmodligen till och med är svårare att överblicka än de som gällde under andra världskriget. Detta kräver att de som oavsett partitillhörighet valts in i riksdagen och eller är ledamöter av regeringen måste ha andra kvaliteter och erfarenheter än de man får inom partiorganisationer och fack. Först och främst borde en ledamot av regeringen ha både en gedigen akademisk utbildning och dessutom en arbetslivserfarenhet utanför politiken. Det behöver inte vara en katastrof om en ledamot har passerat 50-årsgränsen. För övrigt borde den svenska riksdagen ha högst 150 ledamöter.

Sedan borde en senat införas med c:a 25 ledamöter. I denna senat borde vetenskapsmän, kulturpersonligheter, näringslivsrepresentanter etc. sitta utan några partipolitiska preferenser. Deras uppgift skulle vara att noga följa den demokratiska processen och genom enkla frågor och interpellationer till regeringens ledamöter skaffa fram den relevanta information som nu ofta förtigs.

17 reaktioner på ”Dags att ifrågasätta enkammarriksdagen

  1. Thomas N. skriver:

    Mycket relevanta åsikter. En sak jag har tänkt på är detta med arvodet för riksdagsledamöter. Som jag ser det bör detta indexregleras enligt ledamotens yrke/tidigare arbete, ty som det är idag så blir politiken det yrke de trots allt folkvalda politikerna saknar. Det börjar med elevrådet i skolan och via poster i ungdomsförbunden slutar det i Riksdag och t.o.m regering. Ett exempel är M. Damberg, ett annat G. Schyman.

    Gillad av 2 personer

  2. Göran Fredriksson skriver:

    Den nuvarande riksdagen saknar långsiktighet och alltför många riksdagsledamöter saknar självständighet. Vissa riksdagledamöter brister i såväl bildning som utbildning. Skall Sverige överleva som en nation så som vi nu känner den är det brådskande med en reform ungefär som den Bert S beskriver.

    Kraven på väljarna behöver också ökas. Utöver de krav som nu finns rörande ålder m.m. bör det finnas ett kunskapskrav som visar att man förstår hur samhället fungerar och vad man röstar på. Det är absurt att låta okunnighet styra samhällsutvecklingen. Det förlorar alla på.

    Gillad av 3 personer

  3. Jan Suhr skriver:

    Bra skrivet!

    Vi har ju även ett stort ”parti” som inte är representerat i Riksdagen, soffliggarna, som var i valet 3:e störst med lite dryg 20%. Till det kommer några procent som röstar på partier som hamnar under 4%-spärren. Det blir totalt 1/4-del av alla röstberättigade.

    De som inte röstar tar ju ställning mot politiken och det dagisdravel som pågår och deras ställningstagande borde representeras av tomma stolar i riksdagen, dessa tomma stolar skulle per automatik rösta NEJ till alla motioner. Vi skulle då få en bättre politik där de partier som har stolar i riksdagen blir tvungna att komma överens och leverera resultat. Det här bygger också då på att ett förslag måste få mer än 50% JA-röster, det skulle alltså inte räcka med att 21% röstar JA och att de andra lägger ner sina röster som sker nu med DÖ.

    Ett annat alternativ är att man har röstplikt och måste rösta, så som flera Europeiska länder har, och att man samtidigt tar bort 4%-spärren.

    Vi behöver även ett bättre kontrollorgan för riksdag och regering än det nuvarande konstitutionsutskottet, vi behöver en författningsdomstol!

    Gillad av 2 personer

  4. Tritonen skriver:

    Mycket bra analys. Några reflexioner:Talmannen inte bara tillät Dinamarcas löjliga T-shirtdemonstration, trots att riksdagen faktiskt har en klädkod. Han vägrade också, liksom senare Romson, att ta Jimmie Åkesson i hand vid talmansrundan med den klumpiga bortförklaringen att ”det blir så tjatigt.” (Solklar vuxenmobbing och ovärdigt)
    Att minska antalet riksdagsledamöter vore mycket bra, liksom att inrätta en författningsdomstol. Konstitutionsutskottet med politiker som ledamöter klarar inte sin uppgift på ett övertygande sätt.

    Gillad av 4 personer

  5. Folke Lidén skriver:

    En klok och insiktsfull artikel. Låt oss vara överens om att problemen inom snart sagt alla samhällets områden växer. I många avseenden har smärtgränsen för vad som är acceptabelt i ett välfärdssamhälle passerats.
    Till stor del är det så att personer som blir politiker idag saknar bildning, utbildning och livserfarenhet. En orsak till det är att man i många fall (nära nog enbart) väljs för egenskaper som kön, etnicitet, sexuell läggning, religion, etc. Ett annan orsak är att dagens begåvade ungdomar sannolikt väljer en annan bana än politiken. Varför skulle en begåvad man eller kvinna välja att verka bland medelmåttor?
    Nu har vi nått stadiet där inkompetens och bristande analytisk förmåga nått ut och börjat få konsekvenser för ett tidigare extremt välskött och välordnat samhälle. Även politikerna inser detta, men kan givetvis inte erkänna det. Ett växande antal människors missnöje kan ju absolut inte bero på dem. Något annat måste vara fel.
    Man har hittat ”svaret”. Allt beror på SD. Om inte SD fanns skulle alla problem vara ur världen, eller hur?
    Tillåt mig att göra ett tankeexperiment.
    SDs partiledning och därmed partiet försvinner. Vi skickar dem till Andromedagalaxen. Vi vet visserligen att intergalaktiska resor inte är möjliga med dagen teknik. Dock torde det var ganska enkelt att övertala statsministern att ge ett sådant löfte.
    Ok! Nu har vi löst problemet. SD existerar inte längre. Då infinner sig frågan. Vad gör vi med den dryga miljon människor som fortfarande är kompromisslösa motståndare till utvecklingen i landet?
    Nä, nu blev det för jobbigt. Tror jag slutar här. Kanske företar jag mig något enklare.
    Skriva en insändare i Aftonbladet om gränslös solidaritet, t ex.

    Gillad av 3 personer

  6. Ulf Larsson skriver:

    Mycket träffsäkert formulerat av Bert S. Utbildningsnivån bland dagens politiker är ofta skrämmande låg. Med en akademisk utbildning följer åtminstone i idealfallet en ökad förmåga till kritiskt tänkande, vilket väl är en i hög grad önskvärd egenskap för en politiker.

    Fast med tanke på hur universiteten ser ut idag är akademiska studier tyvärr ingen garanti för utvecklandet av det kritiska tänkandet.

    Gillad av 3 personer

  7. Cavatus skriver:

    Dagens unga broilerpolitiker är alla ett resultat av flumskolan. Det finns inte längre några gamla personer kvar av samma stam som skribenten. Den erfarenhets- och kunskapsarsenalen är numera utrensad i riksdagen, för den gav uppkomlingarna och DÖ-nickarna dåligt samvete.

    Det var bl a därför man för ett antal år sedan bedrev en kampanj mot att riksdagsmännens ålder var för hög. Men eftersom befolkningens medelålder stiger bör väl riksdagens sammansättning spegla den? Så är i alla fall inte fallet idag – till men för Sveriges väl och ve.

    Gillad av 3 personer

  8. Roland Gustafsson skriver:

    Anne-Marie Pålsson är en annan M-politiker, numera f.d., som gett sin syn på vårt politiska system bl.a. efter att Fredrik Reinfeldt läxat upp riksdagsgruppen för att den själv ville välja sin gruppledare med orden ” Tror ni att ni är remissinstans?” Han krävde att ledamöterna skulle följa partiledningens linje och ville ha kontroll med ”sin” gruppledare. Efter 8 år lämnade Anne-Marie M och riksdagen och gav ut en intressant skildring av den tiden som hon gav den talande titeln Knapptryckarkompaniet. Det kan uppfattas som att hon menade att sann demokrati inte längre existerade i form av folkvalda representanters debatt utan att det ersatts av ledningens diktat. Nu har S-ledningen övertagit politiken och förskansat sig bakom samma principer och med DÖ undanröjt demokratin tillsammans med M-ledningen.
    I boken redovisades de olika demokratiska systemen i världen och att det mest stabila är det som USA har med två kammare där den ena är personvald och där ledamöterna har att svara för sitt arbete där inför väljarna, och endast väljarna, inte partiledningen och det är vad jag tror skulle omöjliggjort DÖ och vad vi bör införa Sverige tillsammans med en regel om direktdemokrati när ett visst antal namnteckningar insamlats. .

    Gillad av 2 personer

  9. Karl skriver:

    Viktigt meddelande till DÖ-nickarna:

    Svenska män och kvinnor, valda ombud för Sveriges folk!
    Ni kan fly från ert ansvarsfulla arbete, men ni kan inte gömma er.
    Vi minns era namn och vi glömmer er inte.

    Folket.

    Gillad av 3 personer

  10. Sixten Johansson skriver:

    Mycket intressanta synpunkter och förslag av Bert och kommentatorerna (Samma för Kristers artikel längre ner om partiväsendet). Parlamentariska förändringar tar lång tid, så det är nog klokast att börja med att rikta in sig på partiarbete, på media och på dialog med medborgarna.

    Ett eller flera nya partier (som både skulle konkurrera och samarbeta med SD) skulle behöva hjälpas fram. De skulle långt före en egentlig valkampanj kunna börja nominera kandidater, som skulle få presentera sig och bli granskade på nätet. Man skulle kunna lansera nya former av personval, t o m en skuggregering, direktdemokrati och dialog om både praktisk politik och ideologi. Man skulle både tukta och förföra gammelmedia, lansera nya mediakanaler och informera om hela dissidentsfären.

    Om inget nytt parti ser ut att komma över fyraprocentsspärren skulle jag nog själv välja att stötta sverigedemokraterna. Trots att journalister och politiker i åratal har spottat och sparkat har SD vunnit anhängare bland så många in- och utrikesfödda att partiet har förutsättningar att föra en sansad politik och bli ett brett folkhemsparti, som även kan utveckla ett ideologiskt djup som de andra partierna helt saknar. Nya idéer och krafter i partiarbetet skulle kunna reformera parlamentarismen och bidra till att återinföra demokratin i Sverige.

    Gilla

  11. Cavatus skriver:

    Den funktion som den andra kammaren skulle ha, enligt skribenten, den funktionen sköts idag av sidor som DN Debatt. Problemet är att ”gammelmedia” inte släpper in folk på det debattforumet vilka inte tycker ”rätt”. Det är därför hela debatten blivit så ensidig.

    Ta till exempel Lars Bern, pensionerad kärnfysiker (som numera driver bloggen Antropocene för att få en syl i debattvädret), som aldrig får in sina debattinlägg på DN Debatt längre, för han skriver ”klimatkritiska” texter. Så var det med den ”mångfalden”. När det gäller åsikter är mångfalden illa tåld.

    Gillad av 1 person

  12. bakomdimridan skriver:

    Detta var en av de absolut bästa analyserna av det politiska läget jag har läst. Det märks verkligen att författaren är en gammal, vis och erfaren man.

    Avskaffandet av tvåkammarriksdagen var en av många destruktiva reformer under perioden 1968-1976. När jag har funderat över ett återinförande har jag tänkt att ledamöterna i den ena kammaren skulle kunna väljas i enmansvalkretsar för att säkra hela rikets representation. Annars finns risken att en sådan ”senat” bara ytterligare befäster den befintliga lilla klickens hegemoni.

    Gillad av 1 person

  13. Hans O skriver:

    Hear, hear!

    Är inte DÖ ett ”handslag bakom Riksdagens rygg”?
    Är utvecklingen obeveklig?
    Spelar det någon roll vad vi anser..?
    Finns det någon som har kraft att bromsa utförsbacken?

    Gilla

  14. Lars Hässler skriver:

    Visst borde riksdagsledamöterna minskas till ca 150. USA har drygt 300 milj invånare (dvs 30 gånger fler) och ca 700 parlamentariker, Sverige 10 milj invånare och 350 parlamentariker (dvs hälften så många som USA). Det innebär att Sverige har 30 gånger fler parlamentariker, på tok för många.

    Gilla

    • Hans O skriver:

      Bra besparingsförslag!
      Vänd på Varenda sten och krona. När det är gjort och inga ytterligare besparingar synes möjliga, så Sänk Skatten!
      Inte tvärt om,
      som vi nu kommet att få se i höst!
      Höjda skatter är ingen naturnödvändighet eller alls någon
      nödvändighet för välfärd och kvalitet.
      Sådant grundas på helt andra premisser såsom exvis sparsamhet och omsorgsfullhet. Nog har vi väl tillräckligt många exempel på motsatsen under
      De gångna decennierna för att vilja göra om misstagen?

      Gilla

  15. Jan skriver:

    En mycket läsvärd artikel av Bert Stålhammar. Artikeln förtjänar spridning, jag föreslår att den skickas till lokaltidningen Nerikes Allehanda, kristen press, DSM; dsm.nu och den alternativa nyhetstidningen Nya tider; vavra.suk@nyatider.nu

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.