Så här kan det inte fortsätta

mohamed omar

Mohamed Omar

I senaste numret av tidskriften Neo (3/2015) möter Paulina Neuding före detta integrationsministern Erik Ullenhag. Det är inget vackert porträtt. Ullenhag har för stora delar av svenska folket blivit själva sinnebilden för den havererade integrationspolitiken. Det var han som bemötte ”myter” om invandringen på regeringens hemsida med ”fakta” som i flera fall visade sig vara mer mytiska än myterna.

Jag bor i Gottsunda, i folkmun kallat ”Brottsunda”, ett sådant ”utanförskapsområde” som Ullenhag och hans vänner varit med om att skapa. I intervjun med Ullenhag tar Neuding upp hur männen tagit över Rinkeby torg. Det är så verkligheten ser ut. Även i Gottsunda. Gå till Gottsunda centrum en måndag klockan tio – det är fullt med män från Afrika och Mellanöstern som sitter och dricker kaffe och snackar. Man snackar inte svenska.

På biblioteket hänger ungdomar, kanske barn till de fikande gubbarna, vid datorerna. Jag tror inte att jag någonsin har sett någon av dem läsa en bok. De stör och är uppkäftiga och hotfulla mot bibliotekspersonalen. Dessa får tillkalla vakt för att bli av med dem. Jag har försökt att arbeta där. Ibland fungerar det, men ibland blir ljudnivån för hög – jag ger upp.

När det är min tvättid och jag går ner till tvättstugan finner jag att maskinerna är igång och fulla med kläder. Efter ett tag kommer en äldre kvinna in och tömmer torktumlaren och säger på knagglig svenska: ”Bara fem minuter. Ok?” Jag försöker förklara att det är min tvättid och att hon måste planera sin tvättning. Hon skakar på huvudet och låter mig förstå att hon inte begriper svenska. Vad ska man göra?

På min gård finns en liten moské som drivs av den ultrakonservativa Tabligh-rörelsen. De förordar en återgång till vad de uppfattar som det ursprungliga och rena islam. De odlar långa skägg och klär sig i burnuser och turbaner. De går runt och plingar på hos folk och uppmanar dem att komma till moskén och be och följa Guds bud. När de ser mina barn ute brukar de fråga: ”Varför kommer inte pappa till moskén? Lär han er Koranen? Läs får jag höra?”

Neuding nämner att judar i vissa områden inte kan gå i kippa. Jag minns för något mer än tio år sedan när jag var en mycket from muslim – eller trodde att jag var det. Jag hade skägg och en liten mössa på mig. Jag och min fru gick förbi en lekplats med en grupp arabiska barn. Med min vita hudfärg måste de ha tagit mig för en ortodox jude. De började skrika förolämpningar på arabiska och kasta grus på mig. Jag svarade med en motsvarighet till ”Uppför er!” på arabiska och de insåg då att jag var muslim och slutade.

Under åtta år av borgerlig regering blev utanförskapsområdena bara fler. Det verkade varken finnas en vilja eller en riktig plan. För varje år blir det fler personer med invandrarbakgrund i Gottsunda och färre med inhemsk, svensk bakgrund. Det märker jag tydligt. För varje år blir det fler som sitter och fikar i centrum på en måndagförmiddag. För varje år blir det fler sysslolösa ungdomar som står i klungor utanför pizzerian. För varje år ökar antalet som besöker moskéerna. Och det är inte svenska konvertiteter. Vissa av dem har en fientlig inställning till väst.

Jag bor ”där allt händer” på Bandstolsvägen, i folkmun kallad ”Banditvägen”, och från mitt fönster på andra våningen ser jag polisbilar jaga småkriminella ungdomsgäng flera kvällar i veckan. Skottlossning har förekommit. Om vi ska ha en exceptionellt hög invandring till Sverige måste vi helt enkelt bli bättre på att ta hand om dem. Så här kan det inte fortsätta. Eller varför inte? Ullenhag och de som nu har makt över politiken bor ju inte här och behöver inte bry sig.