Johanna Andersson

Statsvetarprofessorn Bo Rothstein skriver en utmärkt och angelägen debattartikel i tisdagens Göteborgsposten. Bakgrunden är att det nationella kunskaps- och resurscentrum för forskning om rasism, som regeringen Löfven beslutat inrätta vid Göteborgs universitet, enligt en grupp klagande forskare fått fel ”rasifiering”. Det hela framstår som ”ett vitt projekt”, vilket uppges skada trovärdigheten. Undertecknarna av denna kritik vill i stället ha en satsning som: ”Har en stomme av forskare som rasifieras som icke-vita”.

Detta problematiserar nu Rothstein. Dels finns den praktiska frågan om hur rasifieringen ska registreras: ”Om detta skall vara möjligt måste självklart ett slags officiellt register införas där hur vi som forskare ’rasifieras’ återfinns.”

Han lyfter fram att finns historiska paralleller till sådan registrering, vilka inger mycket stor olust, milt uttryckt:

”Ett särskilt mörkt kapitel i svensk nutidshistoria är att den svenska staten (tillsammans med Schweiz) i slutet av 1930-talet ombad det nazistiska Tyskland att stämpla ett ”J” i de av sina medborgares pass som enligt de nya nazistiska raslagarna registrerades som judar. Det är något av en paradox att de som nu säger sig stå för icke-rasism på detta sätt önskar kopiera denna modell för medborgares registrering.”

Men frågan är än mer komplex och Rothstein diskuterar också relationen till svensk grundlag:

”En fråga är om denna slags särbehandling på grund av etnicitet är laglig. Enligt ett centralt stadgande i grundlagen gäller att ”alla som fullgör offentliga förvaltningsuppgifter ska i sin verksamhet beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet” (Regeringsformen 1 kap, 9:e paragrafen).”

Och här belyses ett av de verkligt stora samtida hoten mot det goda samhället. Vi måste kunna lita till att de som har offentliga uppdrag bemöter oss sakligt och opartiskt. Det må gälla polisen som stoppar mig för fortkörning, sköterskan på vårdcentralen som mäter mitt blodtryck eller universitetsläraren som examinerar mina barn. En svensk sekulariserad medelålders vit heterosexuell kvinna med medelklassbakgrund måste kunna sakligt och opartiskt företräda en ung religiös homosexuell man med utomeuropeisk bakgrund och låg utbildning. Och tvärtom. Tanken på att en vit medelålders kvinna, med alla attribut jag ovan räknat upp, skulle stå i automatisk intresse- och åsiktsgemenskap med alla andra vita medelålders kvinnor är absurd. Det är viktigt att lyfta fram individens frihet mot gruppers anspråk på att företräda kollektiva intressen, utifrån exempelvis etnicitet eller kön.

Det ögonblick när tilliten raserats till den grad att jag bara tror mig bli rättvist företrädd av personer från min egen grupp/familj/skrå eller annat finns inga förutsättningar kvar för ett fungerande samhälle. Därför är den nu accelererande identitetspolitiken så viktig att bemöta. Att den försöker ta sig in i universiteten är än mer oroväckande.

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2748138-ska-vi-registrera-gu-s-forskare-efter-ras-

http://www.gp.se/nyheter/debatt/1.2745091-nytt-centrum-mot-rasism-far-fel-vetenskaplig-inriktning