Leve zigenarna!

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Det är kris i landet. Som om det inte var nog med Syrien, Ukraina och multiresistenta bakterier. Redan ifjol var det någon som använde ordet zigenare igen, trots uttryckligt förbud. Gällde köp av varmkorv, vill jag minnas. Och Stefan Löfven höll på att förlora riksdagsvalet i höstas för att han råkade använda ordet i hastigheten. En snabb pudel räddade situationen.

Det är konstigt det här. I slutet av 1800-talet var det inte fint att vara arbetare. Bonde, ämbetsman och officer var fint. Men arbetarrörelsen försökte inte hitta på ett nytt uttryck utan adlade ordet arbetare, så att det blev fint. Efter andra världskriget blev det så fint att konstnärer och författare började kalla sig kulturarbetare.

Städerska var inte heller fint, men trots Maja Ekelöfs ”Rapport från en skurhink” 1970 och trots den sista proletärstrejken i svensk historia, städerskestrejken 1974-1975, så blev städerska inte fint utan ersattes med ”lokalvårdare”. Eftersom min mamma var städerska i åtskilliga år under 40-talet, kände jag mig förolämpad å hennes vägnar och även mamma tyckte det var litet konstigt att städerska inte skulle vara fint nog.

Hur är det då med ordet zigenare? Är det så förknippat med fördomar, hat och förakt att det inte kan adlas? Knappast! Arbetarrörelsen gjorde rätt som adlade ”arbetare” och jag tycker att zigenarna i Sverige borde ha adlat namnet ”zigenare”. Ordet zigenare är inte alls bara negativt laddat i svenska språket.

Elemer Szentirmays Mustalainen var ett mycket populärt sångstycke för både sopraner och tenorer på 40-talet. Lyssnarna njöt drömskt av orden ”När jag hör zigenarflickans skratt”. En annan mycket uppskattad romantisk visa var ”Du schwarzer Zigeuner”. Jag kan den inte längre utantill, men så här lyder den bästa biten. Den som förstår tyska förstår hur det zigenska uppskattas i detta lyriska stycke:

Du schwarzer Zigeuner
du kennst meinen Schmerz.
Und wenn deine Geige weint,
weint auch mein Herz.
Spiel’ mir das süße Lied aus gold’ner Zeit
Spiel mir das alte Lied von Lieb und Leid
Du schwarzer Zigeuner, komm’,
spiel mir ins Ohr
Denn ich will vergessen ganz, was ich verlor.

Den underbara zigenerskan Katarina Taikon publicerade 1963 sin bok ”Zigenerska” uppmuntrad av Per Anders Fogelström. Två år senare grundade den kände och stridbare socialläkaren och kommunisten John Takman en organisation som hette Zigenarsamfundet och som gav ut Zigenarsamfundets tidskrift. Syftet var att höja zigenarnas ställning i det svenska samhället.

År 1968 gavs pjäsen ”Zigenare” på Dramaten och under hela 70-talet publicerade sedan Katarina Taikon minst tio böcker om zigenarflickan Katitzi. De tillhörde min dotters käraste läsning och så var det runt om i Sverige. Idag måste det finnas hundratusentals människor som har läst de böckerna och gripits av zigenarflickan Katitzis liv. De böckerna är en omistlig del av svensk kultur.

Katarina Taikons son Niki Langhammer var taxichaufför och pappa till flera barn som gick i friskolan Castello i Nacka, där också mina två yngsta barn gick. Niki gjorde stora insatser för skolan på sin fritid och var mycket uppskattad. När han blev sjuk och tragiskt gick bort, döptes ett rum på skolan till ”Nikis rum” för att uttrycka skolans tacksamhet. Det fanns inga fördomar mot zigenare där.

När jag gick latingymnasiet i Karlskoga på 50-talet, ingick Viktor Rydbergs Singoalla i kurslitteraturen. Jag minns inte om uttrycket zigenare används i romanen, men det stod klart att den vackra och gåtfulla Singoalla var zigenerska och vi, inklusive läraren, talade om henne som sådan. Singoalla skildras som en självständig och handlingskraftig kvinna som kastar kniv lika bra som riddar Erland och som, när de beslutar att bli man och hustru, själv viger dem samman och får Erland att lämna slottet och följa med zigenarna. Romanen Singoalla är en viktig del av den klassiska svenska litteraturen skriven av en av våra stora liberaler. Den handlar om en zigenerska.

Och låt mig slutligen som gammal reservofficer påminna om att det var fullt av zigenare i de värvade regementena i det svenskfinska riket under slutet av 1600-talet och under 1700-talet.

Zigenarna finns i vår historia, i vår litteratur och i vårt folkliga medvetande. Jag tycker vi borde ha hjälpts åt att adla ordet zigenare för att visa att vi har ångrat oss. Och det är inte försent. Jag utropar: Leve zigenarna – en del av det svenska folket!

12 reaktioner på ”Leve zigenarna!

  1. Folke Lidén skriver:

    Nils, som gammal reservofficer du kan säkert identifiera en avledningsmanöver. Jag tror att många inom samhällets elit, Den Humanitära Stormakten, inser att makten och härligheten är på väg att glida dem ur händerna. Rätt så. Det mesta har misslyckats, eller är på väg att haverera.
    – Fredsprojektet EU
    – EMU
    – Utvidgningen av NATO
    – Den för vår infrastruktur, ekonomi och sociala stabilitet förödande massinvandringen

    Då krävs det att man med alla till buds stående medel kämpar ”ända in i kaklet”. Taktiken blir att undvika debatt om sakfrågorna och försöka stigmatisera motståndaren, i detta fall deras uppdragsgivare svensk folket.
    Här passar nyspråk perfekt. Rena struntsaker, som huruvida man säger zigenare eller negerboll förs fram som huvudfrågor.
    Om man blåser upp annonseringen av Zigenarkorv till långa artiklar i media kanske ytterligare X miljarder till EU, FN eller Migrationsverket glöms bort.

    Gillad av 1 person

    • Oskar skriver:

      Hur kan du påstå att EU har misslyckats? Hur många krig har EU-stater eller -medborgare haft med varandra? Rent ekonomiskt kan man jämföra den polska utvecklingen med t ex den ukrainska sedan murens fall och ganska snabbt se att EU är något som inneburit avsevärda förbättringar för stora antal människor. Här kan du kolla in vad EU inneburit för Storbritannien också: https://www.gov.uk/review-of-the-balance-of-competences – i princip utan undantag positiva konsekvenser.

      Hur välfärden (framförallt personalförsörjningen och skattefinansiering av den) klarar sig på lång sikt utan invandring är inget du förklarar heller, men det är kanske inte så noga för din del? Det är säkert roligare att vara konspiratorisk.

      Gilla

  2. Axel Sjöstedt skriver:

    Nils Lundgrens artikel väcker minnen från min barndom. Jag minns två saker om ” zigenarna” på tidigt 50-tal. Trots ihärdiga protester från bl.a. lantarbetarförbundet och vissa andra kommunpolitiker upplät min far mark där zigenarna kunde bo på vårarna. Det andra fenomenet var att jag beundrade dem för levnadsglädje trots att de bodde i tält vars väv var så tunn så att man kunde se rakt in i tältet. Och att tälten inte brann ner, med det enkla eldröret som stack ut genom tältduken, övergår mitt förstånd. Vad jag dessutom minns var, eftersom tältlägret låg intill småskolan där jag gick, hur man dröjde på stegen, I hopp om att man kunde bli bjuden på brända mandlar av våra ytterst vänliga men samtidigt spännande gäster.
    Så nu när Nils Lundgren söker återupprätta zigenarnas heder, så är det inte utan jag känner en stor glädje att få haka på hans försök till att skapa tolerans för människor vars identitet eller särprägel inte ligger i ett egennamn.
    Leve det mångkulturella!

    Gilla

  3. Tritonen skriver:

    Enligt Erik Ullenhag var zigenarna, förlåt, romerna, med och byggde Sverige och tackades särskilt för detta i ett beryktat TV-tal. Njaee….jag vet inte…

    Gilla

  4. Sixten Johansson skriver:

    Man kan söka kunskap i syfte att öka sin egen och andras tolerans – men samtidigt också använda den för att kunna motverka företeelser som är destruktiva både för individer och för samhällen.
    Jag skulle vilja rekommendera läsning av två källor, som tillsammans ger ett brett spektrum. Jonathan Freud: Romer (2006) är en sympatisk bok, som ger en romantiserad bild, men mellan raderna framkommer även mycket som ökar läsarens förståelse för vad som vållar problem i dagens samhälle.
    Karl-Olov Arnstberg har studerat speciellt finska romer och skrivit sakliga och brutalt realistiska texter på bloggen: morklaggning.wordpress.com. Sök på ”zigenare” eller ”romer”.

    Zigenarna / romerna är en mycket heterogen folkgrupp med mycket heterogen historia och ofta konfliktfyllda relationer till majoritetsbefolkningen i alla länder till vilka de har invandrat. Individer har assimilerats eller integrerats, men ingen folkgrupp lär vara mer motståndskraftig mot assimilation och integration. Sverige har troligen världsrekord i fråga om medvetna ekonomiska satsningar på romerna under de senaste 50 åren, men resultatet är klent. Det beror inte på fördomar eller ”rasism”.

    Gilla

  5. kärringen mot strömmen skriver:

    Det är folket som rättar sig efter vad som ska vara korrekt. Sluta med det och säg det ord som passar en bäst att säga. sluta att vara så jävla lama

    Gilla

  6. Arne Plahn skriver:

    Som sagt, det är ett antal PK- människor som bestämmer på outgrundligt underlag vilka uttryck som skalladlas och vilka som skall bannlysas. Man hävdar att tex zigenare och neger är förhatliga uttryck på grund av att människorna bakom uttrycken blivit oförskyllt smutskastade så därför tog man fram nya uttryck. Hur var det nu med uttrycket bög? Det har verkligen adlats trots den fullständigt avskyvärda betydelse och genklang det hade. Bögarna har själva anammat uttrycket såväl som de färgade som kallar varann för nigger! Får man be om lite konsekvens?

    Gilla

  7. Peuco skriver:

    Nils Lundgren: I stort sett alla de äldre referenser du tar upp handlar inte om ”zigenare” i dagens betydelse utan om ”tattare”, som idag kallas resande. Det fanns enligt Ne.se (Romer i Sverige) drygt 700 romer vid den folkräkning som gjordes på 50-talet. Resten – idag kanske 60. 000 – är följaktligen moderna invandrare från Östeuropa. Tattare var en blandad grupp av människor som stod utanför samhället; de använde ofta romaniord eftersom det var ett färdigt hemligt språk. Vi har liknande grupper i hela Europa – irländska gypsies är inte romer utan grupper av kelter som övergått till nomadiserande livsstil. Att de svenska tattarna ibland kallas zigenare spelar alltså mindre roll. Singoalla är tex en resande/tattarflicka men det låter mindre romantiskt. Sedan kan jag hålla med om att hysterin kring ordet är överdriven. Samerna har numera namn på sitt eget språk, men inte blir väl alla samer kränkta så fort Lappland nämns?

    Gilla

  8. Bertil Creson skriver:

    Jag tycker att hela diskussionen är totalt onödig. Att vika undan för att eventuellt vissa svenskar ser nedvärderande på ordet ”Zigenare”, är att ge dem stöd för deras påstående. För mig är Ordet ”zigenare” både vackert och inte förknippat med något negativt.

    Som jude skulle jag bli både ledsen och arg, om man från staten ville gå tillbaka och kalla mig för Mosaisk Trosbetjänare istället för jude. Jag tror inte att zigenare har råkat mer illa ut för sitt namn, än vad jag har som jude! Att zigenare har gått med på att låta sig luras av staten, beklagar jag.
    Jag är jude och kalla inte min folkgrupp för något annat!

    Gilla

  9. Helena skriver:

    I Öst- och Centraleuropa är dessutom termen zigenare det epitet folket använder om sig själva. Så ”global” är den svenska debatten.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.