När nyhetsankaret lättade på trycket

IMG_0121

Ilan Sadé

Häromdagen inträffade en liten malör i studion hos SVT Sörmland. Det regionala nyhetsankaret ägnade sig åt uppvärmningsövningar utan vetskap om att han var i sändning, vilket filmades av en häpen tittare och klippet har i skrivande stund setts ca 2,5 miljoner gånger efter delningar i sociala medier. Misstaget skulle kunna ha börjat och slutat här – som ett lustigt litet olycksfall i arbetet. Men det är någonting med detta klipp som fascinerar: nyhetsuppläsaren tror uppenbarligen inte själv på de nyheter som han är anställd för att läsa upp. Han raljerar bl. a. friskt med ”nyheten” att utbildningsnivån på ett antal sörmländska orter stiger till följd av flyktinginvandringen.

Många sakkunniga skribenter, såsom exempelvis Tino Sanandaji, har gång på gång genom hänvisning till officiell statistik hos SCB påvisat hur myter är i omlopp om invandrares utbildningsnivå. SVT är en av de värsta spridarna i branschen av denna typ av ogrundade påståenden. De som försvarar dagens invandringspolitik, eller de som rentav vill avskaffa alla begränsningar, vill givetvis även kunna underbygga sina åsikter med argument om lönsamhet. Många gånger går viljan ut över saklighet och fakta när information ska förmedlas. Detta är ett kardinalfel för den som vill behålla trovärdigheten, eftersom faran är stor att ingen till slut kommer att tro på någonting.

Jag tycker mig se en växande klyfta i Sverige mellan den godkända, officiella diskursen, som har maktens och de stora mediernas välsignelse (ofta sammanfattad i begreppet ”värdegrund” eller ”åsiktskorridoren”), och de utsagor om verkligheten som förs fram i slutna rum och i alternativa media. Den officiella diskursen sipprar visserligen ner i organisationer, företag och familjer, men mellan skål och vägg förs det andra typer av samtal: om ett utbildningsväsende på väg mot undergång; om samhällelig splittring och polisens tillkortakommanden; om oro för en annalkande ekonomisk kris. Och oro för en typ av invandring som inte samhället mäktar med.

Den officiella diskursen måste anammas i olika sammanhang för att man inte ska drabbas såväl ekonomiskt som socialt. Frågan är dock om de som själva bemästrar denna korrekta prosa intill fulländning verkligen själva tror på vad de säger? I likhet med situationen i totalitära stater, verkar det som att människor vet vad man ska säga och tycka i det offentliga, utan att för den sakens skull verkligen tro på utsagorna. Det förefaller råda ett tyst samförstånd inom breda grupper i samhället att mycket av det som sägs och förmedlas i massmedia naturligtvis är skitsnack, men det är nu en allt mer stelnad ritual som vi helt enkelt får acceptera, där vi alla har våra roller att fylla.

Så hände det sig plötsligt att nyhetsankaret i Sörmland var tvungen att lätta på trycket, vilket råkade komma med i sändning. I de stundtals ganska roliga harangerna märks en uppdämd frustration över att stå och läsa upp halvsanningar dagarna i ända. Precis som för Charlie Chaplin i Moderna tider blir det tydligen till slut för mycket. Eller som redaktören Chang Frick skrev på Nyheter Idag: programledaren tog ”värdegrundstimeout”.