Om den goda yttrandefriheten

bild[31]

Krister Thelin

I ett gulmålat skäligen oansenligt eternithus vid landsvägen mellan Brunnby och Nyhamnsläge i Höganäs kommun i nordvästra Skåne bodde under många år som hyresgäst konstnären och professorn Lars Vilks. I våras tvingades han flytta, därtill i praktiken uppmanad av såväl hyresvärd som det moderata kommunalrådet P Kovacs. Alltsedan Vilks för snart tio år sedan började rita sina rondellhundar, vilka i den muslimska världen uppfattas som djupt kränkande, har han utstått en hel del: fysiska angepp på person och mordbrandsförsök på bostad. På grund av hoten och angreppen har han sedan många år statligt livvaktsskydd. Men han har bott kvar. Efter attentatet i Köpenhamn tidigare i år, där han undkom oskadd bl.a. till följd av personskyddet, är han dock husvill. De som önskar honom bort från kommun och grannskap är, enligt anekdotiskt vittnesbörd, den alldeles överväldigande delen av de goda medborgarna i kommunen, så kommunalrådet har rätt tolkat folkviljan. Resonemanget går ungefär så här. “Vilks har rätt till sin yttrandefrihet, javisst. Men varför måste han kränka genom sin (dåliga) konst och övriga krumsprång och därmed utsätta sig själv och inte minst andra i sin omgivning för allvarlig fara? Dessutom är personskyddet dyrt. De statliga pengarna kan bättre användas till annat.”

Nu när det är skäligen tyst om Vilks och medan han ännu i livet, kan det vara på sin plats att ta ett djupt andetag och försöka vidga perspektivet. Yttrandefriheten, inklusive den konstnärliga friheten, är en mänsklig rättighet, dokumenterad i vår grundlag och i allehanda internationella konventioner, bl.a. FNs konvention om de medborgerliga och politiska rättigheterna (MR-konventionen, art 19). Yttrandefriheten har i princip bara två begränsningar: Förtalsbrott och hets mot folkgrupp. Under min tid som ledamot av FNs kommitté för mänskliga rättigheter (MR-kommittén), som övervakar staternas efterlevnad av MR-konventionen, antog kommittén i enighet ett normativt dokument till vägledning för tolkningen av art 19 (Allmänna råd 34). Däri framgår bl.a. att förbud mot hädelse – utan undantag – är oförenligt med yttrandefriheten. Kränkning av andra personers religiösa föreställningar skyddas alltså som en mänsklig rättighet. Vilks har således stöd av MR-kommittén i sina blasfemiska krumsprång.

Ingenstans finns det heller nedlagt att yttrandefriheten bara får användas för “goda” eller “ädla” syften. När MR-konventionen utarbetades i FN under kalla kriget ville Sovjetunionen och dess satelliter att det skulle anges, att yttrandefriheten bara fick användas för att främja vissa “demokratiska” (i socialistisk tolkning) värden. Allt annat skulle vara förbjudet. Den västerländska tolkningen segrade dock över dessa totalitära önskemål. I den muslimska världen finns, inte bara i uttalade teokratier som Iran, som bekant ett synsätt som sätter religiösa påbud och “Guds lag”

(sharia) över den enskildes yttrandefrihet. I det hänseendet är det således ingen skillnad mellan de gamla socialistiska diktaturerna och länder som styrs av sharia. De många svenskar, i och utanför Höganäs, som tar avstånd från Vilks, när denne utnyttjar sin yttrandefrihet befinner sig därför i mycket tvivelaktigt totalitärt sällskap. Börjar vi som tror på de universella mänskliga rättigheternas överordnade ställning, det vill säga överordnade allehanda historiska, religiösa, kulturella, nationella och moraliska föreställningar, att tumma på dess gränser försvagar vi dem. Och det är särskilt sorgligt att notera de många svenska kulturaktivister som försvar rätten att häda kristnas trosföreställningar (jfr utställningen “Ecce Homo” i Uppsala domkyrka för ett antal år sedan) har så svårt att försvara Vilks frihet att utmana och kränka. Yttrandefriheten har ingen religiös gräns, oavsett slag av religion. Den hycklande svenska dubbelmoralen är inte rolig att skåda.

Istället för att gnälla över kostnaden för Vilks livvaktsskydd (hur många av oss skulle frivilligt avstå från skydd, om polisen hävdar att det finns en allvarlig, och vid detta lag väl dokumenterad, hotbild?) bör vi vara rädda om och hylla honom. Han är kanariefågeln i gruvan. När han tystnar vet vi att de totalitära krafter som vill kränka hans mänskliga rättighet har lyckats. Han är offer för icke upplyst fundamentalism och inte någon gärningsman. De verkliga gärningsmännen är de som vill tysta honom. Låt oss inte blanda bort korten.

Yttrandefriheten är omistlig, även i en icke politiskt korrekt kontext, och får brukas till annat än “goda” syften. Och det inser goda människor, om de tänker efter en smula. Och det går att försvara Vilks yttrandefrihet utan att tycka om alla dess uttryck: De gustibus non est disputandum.

12 reaktioner på ”Om den goda yttrandefriheten

  1. Tritonen skriver:

    ”Yttrandefrihet kan inte begränsas utan att gå förlorad”. Det lär vara Thomas Jefferson som sagt detta, och det stämmer ju bra med Krister Thelins resonemang.

    Gilla

  2. dolf skriver:

    Jag tycker nog att man överförenklar lite när man menar på att vi självklart skall ge Vilks livvaktsskydd för att skydda honom. Han är (till skillnad från Dan Park) fri att rita hur många rondellhundar som helst och förolämpa vilka muslimer han vill, men det innebär väl inte per automatik att övriga samhället skall anpassa sig för att göra det möjligt för honom? Med friheten att yttra sig måste följa att man också har ett personligt ansvar för konsekvenserna av yttrandet.
    För att dra en parallell, om en person mår så dåligt efter att ha sett skräckfilm på tv att den behöver samtalsterapi, skall man då, efter att det ursprungliga traumat hanterats, ge kontinuerlig terapi så att personen kan fortsätta att titta på skräckfilm (vilket han/hon är i sin fulla rätt att göra) eller skall man säga ”du vet att du mår dåligt av att titta på skräckfilm, nu har vi fixat till dig, fortsätter du att titta så gör du det på eget ansvar”? Ännu mindre är det samhällets uppgift att tillhandahålla tv-apparaten på skattebetalarnas bekostnad, vilket är ungefär det som sker i fallet Vilks.

    Jag är i min fulla rätt att säga till en samling nynazister jag möter på stan att Hitler var en skit och att judar borde styra världen, men är det rimligt att på förhand begära och erhålla skydd av polisen för att jag skall kunna göra det?

    Med frihet följer alltid ansvar. Det störande med Vilks livvaktsskydd är inte att han får skydd för vad han gjort, utan att han får skydd för att fortsätta göra. Staten har med andra ord tagit över Vilks personliga ansvar och gett Vilks carte blanche att agera utan ansvar för konsekvenserna.

    Gilla

    • Bengan skriver:

      Skulle du argumentera på samma sätt om t.ex. läkare som utför arborter, dvs.”De retar upp vissa människor, så de får finna sig i att bli mördade. De får ju ta ansvar för sina handlingar. Det är inte skattebetalarnas sak att skydda dem”.

      Gilla

      • Bengan skriver:

        Eller kvinnor som klär sig i korta kjolar… ”De får skylla sig själv för de vet ju vad som kan hända.”

        Gilla

    • Jonathan skriver:

      Eller att banker, som envisas med att hantera stöldbegärliga kontanter, får ett preventivt skydd från samhället? De får väl skylla sig själva. Eller att politiker som är hotade får skydd? Det är väl bara att sluta med politik om de inte kan stå för konsekvenserna.

      Gilla

  3. Sixten Johansson skriver:

    Jag instämmer helt i Kristers resonemang och ståndpunkt när det gäller försvaret av yttrandefriheten i allmänhet och i det här fallet vikten av att skydda Vilks liv, just för att det har blivit en stor symbolfråga. Men jag har starka invändningar mot att hans oroliga grannar kritiseras och mot att konstnärer och andra som medvetet väljer att utmana och provocera tar för givet att detta automatiskt ger dem rätt att kräva skydd mot alla faror som det medför.

    Jag tycker att överlevnadsinstinkten har gått förlorad hos alltför många. Om en konstnär medvetet går ut i skogen och sätter sig i ett ormbo, har hon/han rätt att räkna med helikopter och akutläkare inom räckhåll bara för att hon/han är konstnär? Varje normalbegåvad person fattar att om man t ex har en kriminell gängledare eller en psykiskt obalanserad jägare som granne, så tänker man på vad man säger till och om vederbörande. Enbart i Sverige vet miljoner vuxna människor att den egna yttrandefriheten i många avseenden är inskränkt och villkorad. Alla tvingas vi göra massor av riskbedömningar för vår egen skull, för familjens skull, ibland för grannarnas, våra anställdas eller t ex för en närliggande förskolas skull. Det dagliga livet i hela världen ÄR farligt, mycket farligare och grymmare än den verklighet självcentrerade och uppblåsta journalister och konstnärer brukar beskriva och gestalta, men den dagen då ormen biter gallskriker de.

    Gilla

  4. Fredrik Svensson skriver:

    Dolf: Är det en verkligen en frihet som du har, om du inte kan nyttja den?

    Jag skulle hävda att den friheten eller rättighet som du av praktiska skäl inte kan nyttja, inte existerar. Ja, vi som samhälle borde aktivt jobba på att inte förhindra den praktiska rättighetsutövningen. Är inte det självklart länge? Varför har vi då ens den här diskussioner?

    Gilla

    • dolf skriver:

      Yttrandefrihet innebär väl först och främst att ingen (och då framför allt staten) har rätt att censurera dig. Men det innebär inte att att någon (och då framför allt staten) är skyldig att möjliggöra att du kan yttra dig.
      Det är som med rätten till arbete, ingen har rätt att hindra dig från att arbeta (yrkesförbud) , men det betyder inte att någon är skyldig att ge dig arbete. Som svensk medborgare har du rätt att köpa en Porsche, men du kan inte gå och kräva av någon att du bara skall få den, du måste själv skapa förutsättningarna för att kunna köpa den.
      Och här menar jag att skillnaden ligger, vi har ingen rätt att inskränka Vilks frihet att yttra sig, men vi har inte heller någon skyldighet att till varje pris skydda honom för konsekvenserna av hans eget handlande.
      Jag kan i viss mån godta Sixtens resonemang att skyddet av Vilks är viktigt som en symbolfråga, det är inte direkt så att jag har något emot att han får det skydd han får, jag tycker rent personligt att han ”är värd det”, men rent principiellt är jag kritisk till det, för det är en godtycklighet som saknar en logiskt hållbar grund, och det skaver därför på mitt rättsmedvetande.

      Gilla

  5. Sixten Johansson skriver:

    Jag instämmer i Dolfs analyser. Bengan tar upp standardargumentet i alla sammanhang där risker eller brott kommer på tal: ”Menar du att de får skylla sig själva om de – -?”
    I Sverige börjar fy-ropen skalla så fort någon säger något som kan tänkas ”skuldbelägga” såväl offer som förövare. Det betyder att sakliga resonemang, konsekvens- och riskanalyser är bannlysta.
    Visst kan man försöka fostra hela befolkningen att tro på och leva i en ordmagisk, utopistisk sandlådevärld – en stor del av riksdagen tror och tänker ju redan så – men i mycket hög grad är och förblir livet ändå en djungel, även i Sverige. Jag ser det som ett stort svek mot våra unga om man inte försöker öppna deras ögon för verkligheten och lära dem att bedöma och hantera även konsekvenser och risker.

    Gilla

  6. kristinaw skriver:

    Rätten till livsvaktsskydd är intressant, men den är inte en mänsklig rättighet. Polisen har-självständigt- ansett att Vilks bör ha skydd, i brottspreventivt syfte kan tänkas. Har polisen gjort fel? Är inte det avgörande hur hotbilden ser ut? Vilks kan förstås avstå från skyddet, men som Thelin skriver vem av oss skulle tacka nej? Om skydd inte erbjuds och Vilks dödas, dvs. hotbilden övergår till fullbordat brott, vems är ansvaret? Givetvis gärningsmannen, men har inte staten/polisen också ett ansvar? Vad skall vi ha polisen till om inte för att förhindra brott? Om aborterande läkare eller andra hotas på samma sätt som Vilks, skall polisen naturligtvis göra samma bedömning i de fallen.

    Gilla

  7. Tritonen skriver:

    Kritik av en religion/ideologi får naturligtvis bemötas av dess anhängare. Men att åberopa denna religion som skäl att slå ihjäl kritikern, förefaller ”en smula överdrivet”, eller?

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.