Muslimska ledare har inte lyckats stå upp mot Islamiska staten

mohamed omar

Mohamed Omar

Islamiska staten fortsätter att rekrytera svenska muslimer.

I Aftonbladet konstaterar Lena Mellin att terrorbekämpningen har misslyckats. Men det är inte kört. Vi kan lyckas, menar hon, och pekar på IRA som exempel. Det finns inte längre.

Men Islamiska staten är inte IRA. Islamiska staten är inte en nationell terrorgrupp som strider för nationella politiska mål och som slutar när dessa har uppnåtts. Islamiska staten är en global, religiös massrörelse med tusentals terrorister och miljontals sympatisörer. Målet är mycket större än IRA:s – det är ett kalifat, en teokratisk superdiktatur som ska samla världens muslimer.

Man kan inte kompromissa med IS. Man kan inte säga, okej, ni får Irak om ni låter oss vara. Nej, Islamiska staten vill ha allt. De ser jihad, kampen för den islamiska staten, som en religiös plikt. Det är något Gud har befallt dem. Och jihad har inget slut. Den kommer att fortsätta så länge världen existerar. Jihad är stort och ärofullt och viktigare än bön och fasta.

Det innebär att så länge denna världsbild finns, så länge denna tro på jihad och kalifatet finns, så kommer muslimer att samlas under Islamiska statens flaggor. Islamiska staten är inte ett missfoster i islamvärlden. Det är inte så stor skillnad mellan Islamiska staten och Saudiarabien. Bara i år har Saudiarabien halshuggit 85 människor. Varför halshugger både IS och Saudiarabien? Därför att båda har samma källor. De har i grunden samma religiösa tolkningar. De skiljer sig åt bara i småsaker.

Vi måste komma åt roten till det onda, skriver Mellin. Vad är då detta? Utanförskapet. Hon menar att det är utanförskapet som gör att unga sunnimuslimer ansluter sig till Islamiska staten. Det kan förvisso vara en faktor som underlättar för en viss person att bli mottaglig för rekrytering. Men att kalla det roten till det onda är inte rätt.

Roten till Islamiska staten är ideologin, medan andra faktorer som muslimers utanförskap i väst, Irakkriget, arabiska våren och så vidare har bidragit till förutsättningarna för den att spridas. Men det är de starka argumenten som IS har som har förmåga att övertyga muslimer. Och hittills har motargumenten varit svaga. Islamiska staten anför bevis ur Koranen och berättelserna om muslimernas profet Muhammed. De har en stark religiös grund för vad de gör.

Den muslim som inte låter sig övertygas av argumenten glider undan. Men vem kan konfrontera dem? Vem kan stå upp och säga att det här är fel? När Islamiska staten till exempel anför en berättelse, som sunnimuslimer håller för autentisk, om att det är tillåtet att hålla sexslavar, vad ska man då svara? Den här berättelsen är falsk? Den gällde då men inte nu? I så fall varför? Jag tror inte på Muhammed?!

Man kan svara: ”Den eller den imamen har sagt att sexslaveri är förbjudet”. Då svarar IS-rekryteraren eller missionären: ”Vem ska du följa, en imam, en människa med fel och brister, eller vår profet Muhammed, som är ofelbar?” Vad svarar man då? Jag har varit i sådana situationer så jag vet hur tuffa de är. För mig innebar de att jag gav upp, jag slutade tro.

Jag har inte hört någon som har lyckats komma med motargument som håller. Därför skulle jag vilja säga att det inte bara är väst som har misslyckats med terrorbekämpning; det är muslimerna som har misslyckats med motargument. De enda muslimer som på ett konsekvent och entydigt sätt har kunnat presentera en annan tolkning av islam som möjliggjort ett religiöst motiverat, väpnat motstånd mot Islamiska staten är shiiterna.

Det beror på att de har helt andra källor än sunnimuslimerna. När Islamiska staten hänvisar till en berättelse om Muhammed kan shiiterna säga att den är falsk, den tror vi inte på. Shiiterna har också en annan tradition. De går inte i lika hög grad själva till källorna utan följer sina skriftlärda. Så även om källorna finns där och säger samma sak som IS så kan deras skriftlärdas ord vara viktigare. För shiiterna handlar det också om en existentiell kamp för överlevnaden eftersom Islamiska staten strävar efter att förinta dem.

Men jag vill se sunnimuslimerna, som är den stora majoriteten och som delar källor med Islamiska staten, presentera en alternativ tolkning som är tillräckligt trovärdig, entydig och konsekvent för att kunna bemöta Islamiska statens anspråk. Det har jag inte sett än.