När jag blev Antikalifen

Antikalifen läser stor bok 1

Mohamed Omar

Vem har inte fantiserat om att bli superhjälte? När jag växte upp på 80-talet var serietidningar fortfarande något som barn gick och suktade efter och lade sin veckopeng på. Idag vill de inte ens ha dem gratis.

Serietidningar – nu generaliserar jag – har blivit något som nostalgiska vuxna håller på med. Superhjältarna är dock fortfarande stora bland de yngre. De har flyttat in i teveseriernas och filmens värld.

En superhjälteserie som jag och mina barn följer heter The Arrow. Playboymiljardären Oliver Queen tillbringar fem år på en ö. Alla tror att han är död. När han återvänder till Starling City är han förändrad – på natten tar han på sig en grön dräkt och fångar bovar. Oliver påminner om Bruce Wayne i Batman – han inte har några egentliga superkrafter; han är bara superbra på att slåss och har superbra prylar, i The Arrows fall en uppsättning superpilar.

Eftersom jag nördar ner mig i allt som har med islam är jag extra uppmärksam på teveseriens superskurk Ras al-Ghoul. Namnet är arabiska och betyder ”Demonens huvud”. Ras al-Ghoul är ledare för en grupp lönnmördare, The League of Assassins, som håller till i en fästning. Engelskans assassins är ett låneord från arabiskans hashhashin som betyder ”haschätare”.

De verkliga assassinerna, förebilderna för lönnmördarna i The Arrow och otaliga andra fiktiva berättelser, var en medeltida shiitisk, kättersk grupp som hade sitt fäste på berget Alamut i Persien. Om de använde hasch eller inte vet man inte säkert. Förmodligen var det bara något som de rättrogna spred för att svartmåla dem.

Ras al-Ghoul och hans män använder en hel del arabiska. Alla som blir upptagna i det hemliga sällskapet får nya, arabiska namn och måste glömma sina tidigare identiteter. När Oliver Queen motvilligt går med får han namnet As-Sahim, arabiska för Pilen. Och när han senare i envig besegrar Ras al-Ghoul ber han en bön för sin fiendes själ på arabiska. Den låter väldigt islamisk.

Det är tydligt att The League of Assassins är delvis inspirerad av islamistiska terrorgrupper. Där finns hjärntvätten, att utplåna sitt jag, den blinda lydnaden och det urskillningslösa våldet för att uppnå en plan som är viktigare än allt annat. Men hur hemsk The League of Assassins än framställs, så är det ingenting i jämförelse med verklighetens Al-Qaida och Islamiska staten.

Islamiska staten är så hemska att man inte skulle kunna skildra den i en teveserie. Det går inte att visa hur små flickor blir förslavade och sexuellt torterade. Verklighetens islamistiska terror är värre än fiktionens alla orientalistiska klichéer. I det här fallet är orientalismen bättre än Orienten.

Man ska dock inte jämställa medeltidens assassiner, även om de var lönnmördare, med vår tids Al-Qaida och IS. Assassinerna hade helt andra trosuppfattningar. De var inte bokstavstrogna. En av deras ledare avskaffade till och med sharia! I Moralens genealogi kallar Nietzsche assassinerna ”fria andar, par excellence”. De var motståndare till sin tids kalifat medan IS har upprättat ett i vår tid. De gömde sig i en fästning i bergen inte för att de därifrån ville ta över världen, utan eftersom de var förföljda kättare som riskerade att korsfästas av de rättrogna.

Islamiska statens kalif Abu Bakr al-Baghdadi är betydligt mer skrämmande än Ras al-Ghoul eller någon annan superskurk från både Marvel och DC. Och det som gör honom mest skrämmande är att han är verklig. Men en ensam superskurk gör ingen bra story, tänkte jag. Det krävs en superhjälte också. Då bestämde jag mig för att bli Antikalifen!

Idén snodde jag från den kristna traditionen av antipåvar, en som gör anspråk på påvevärdigheten men som inte har godtagits av Rom. Antikalifatets säte förlade jag till min hemstad Uppsala, centret för den förkristna kulten som Adam av Bremen i sin krönika benämnde caput supersticionis barbaricae, ”den barbariska vantrons huvud”. Mons Domini, Herrens berg i Uppsala, blev mitt Alamut!

En superhjälte måste ha en dräkt också. Jag valde mörk kostym, fluga och en röd fez. Jag är ju fezfetischist och säger som Doctor Who: ”I were a fez now, fezzes are cool.” Men jag har inga vapen och är inte ute och slåss och fångar bovar. Det enda jag gör är att sitta en fåtölj och läsa. Och ibland delar Antikalifen med sig av sina läsupplevelser. Jag utdelar också fatwor om vad man som icke-rättrogen bör läsa.

Vill du stödja Antikalifatet? Swisha ditt bidrag till 0760078008 (Eddie Råbock)

Du kan även köpa boken ANTIKALIFEN. BORT OCH HEM IGEN för 200 kr.

3 thoughts on “När jag blev Antikalifen

  1. Sixten Johansson skriver:

    För oss som inte kan förvandlas till superhjältar finns nog bara ett sätt att påverka världen: att fläkta med våra fjärilsvingar. Ju kunnigare vi fjärilar sedan blir, ju bättre kan vi samordna vårt fläktande – och så småningom blåser det upp en vind…
    I detta syfte kan jag varmt rekommendera läsning av följande. På bloggen morgonsur.wordpress.com har Magnus Ernström skrivit två mycket läsvärda analyser: ”Om att förstå islamiska staten”. I slutet av del II finns en länk till en lång, men fantastiskt klart belysande artikel av Graeme Wood, publicerad i mars 2015 i The Atlantic: ”What ISIS really wants”.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s