Mohamed Omar

Massakern på Charlie Hebdos redaktion i Paris och sedan attacken mot Lars Vilks i Köpenhamn. Nu har det hänt igen – en terrorattack i Dallas på grund av Muhammedteckningar. Terroristerna sköts ner och ingen annan dödades. 

Det var organisationen American Freedom Defense Initiativ (AFDI) som hade utlyst en tävling med karikatyrer av islams profet, som stod bakom den attackerade utställningen. AFDI:s ordförande är Pamela Geller; hon är kontroversiell och anses hetsa mot muslimer.

Oavsett om vi håller med Pamela Geller eller inte. Även om hon skulle vara kränkande eller förolämpande mot muslimer. Även om hon skulle vara islamofob eller islamfientlig. Även om hon skulle vara en komplett idiot. Under alla omständigheter måste vi stå upp för hennes yttrandefrihet. Inget kan rättfärdiga våld mot fredliga människor som uttrycker sig i ord och bild.

Vem svartmålar egentligen muslimernas profet mer? De som tecknar karikatyrer eller de som dödar i hans namn? Muslimer som är oroade över den negativa bilden av Muhammed i väst borde vara arga på terroristerna – inte på de journalister och tecknare som de attackerar. Det bästa sättet att motverka islamofobi vore att visa att man som muslim står upp för yttrandefriheten och tolererar andra sätt att tänka. Tyvärr har vi sett för många protester mot Muhammedkarikatyrer och för få protester mot karikatyrtecknarmördare.

Många muslimer, sannolikt en majoritet av de troende, anser att Muhammed inte får avbildas. Det är deras religiösa uppfattning. Om de avbildar Muhammed begår de som tror så en synd. Men en synd är inte detsamma som ett brott i vår sekulära västvärld. Här skiljer vi på en synd, att bryta mot en religiös regel, och ett brott, att bryta mot samhällets regler. Detta måste göras klart.

Muslimer kan inte förvänta sig att icke-muslimer – för vilka Muhammed varken är en profet eller en helig gestalt av något slag – inte ska avbilda honom. Tecknarna har heller ingen skyldighet att förklara för någon varför de gör det. Det är upp till dem. Islams regler, oavsett vilken tolkning av religionen man följer, är bara regler för de troende, aldrig för icke-troende.

Det finns ingen rimlig anledning till att just Muhammed av alla världens profeter, gudar, helgon och änglar ska ha en särställning i väst. Han har en sådan ställning i flertalet muslimska länder eftersom islam har en historia där och majoriteten av befolkningen sedan länge är muslimer. I Sverige har vi varit kristna i tusen år, i andra delar av Europa ännu längre. Men kristendomen är trots detta inte skyddad från kritik eller hån. Med vilken rätt kan vissa muslimer kräva att just deras religion, vars närvaro bara blivit märkbar de senaste tjugo åren, ska ges särskilda privilegier? Det finns inga som helst argument för det förutom våld. Enbart våldet och rädslan för våldet kan göra Muhammed helig och oberörbar i väst.

De västerländska demokratierna får inte vika sig. Detta har ingenting att göra med om vi håller med Pamela Geller och hennes organisation eller inte. Den kan vara hur otäck som helst. Det har heller ingenting med att göra om vi personligen anser att Muhammed var en profet eller inte. Det handlar om vår gemensamma frihet – både muslimers och icke-muslimers.

Om västvärlden inte hade gått igenom sekulariseringen hade muslimer överhuvudtaget inte kunnat utöva sin religion här. Muslimer har sekularismen att tacka för sin existens i USA och Europa. Friheten att utöva islam innebär också friheten att kritisera islam. Friheten att tro på islam innebär också friheten att inte tro på islam. Friheten att skönmåla Muhammed innebär också friheten att svartmåla honom.

Efter attacken skrev Pamela Geller på Twitter: ”Det här är ett krig”. Ja, hon har i viss mån rätt. Det är åtminstone en kraftmätning. Men inte mellan muslimer och icke-muslimer utan mellan frihet och ofrihet.