Domedagar efterfrågas och utbjuds

Nils Lundgren

Nils Lundgren

Människans efterfrågan på domedagar är ständigt hög och en ganska säker väg till berömmelse är att bli domedagsprofet.

Krig har alltid förutspåtts liksom sjukdomar som pest och kolera och det är alltid många som är beredda att tro den som säger att eld och svavel kommer att regna ner över vår tids Sodom och Gomorra. Och märk väl: sådana profetior är, har alltid varit och kommer att förbli, riskfria. Människan lever i en värld, där krig, pandemier och naturkatastrofer ständigt återkommer. Men hitintills har fatalt nog (fatalt för domedagsprofeterna alltså), själva domedagen ändå alltid uteblivit. Katastrofer med förfärliga lidanden och många döda inträffar, men mänskligheten envisas med att överleva och komma tillbaka.

I andra världskriget dödades kanske 60 miljoner civila och soldater. En fruktansvärd katastrof, men det var bara sådär 2½ procent av de 2,3 miljarder människor som levde på jorden 1940. Spanska sjukan som härjade över hela världen i två år efter första världskriget dödade ungefär dubbelt så stor andel av mänskligheten, ca 5 procent, men någon domedag blev det inte.

Då var det långt mer skrämmande med digerdöden, en pest som slog till i Europa i mitten av 1300-talet. Dödligheten för dem som drabbades låg ungefär som för ebola idag, 50-70 procent. Det verkar som om bortåt 90 miljoner dog i digerdöden av ca 450 miljoner människor, det vill säga en femtedel av världens befolkning. I Norge dog långt mer än halva befolkningen. Men någon domedag blev det alltså inte. Tvärtom steg sedan levnadsstandarden på grund av folkminskningen. Brist på arbetskraft drev upp reallönerna och färre människor per hektar odlad mark sänkte livsmedelspriserna.

Många domedagar har fått inställas bara under mitt korta liv. Domedagen har förutsagts med hänvisning till t ex kärnvapenkrig, kommunistiskt maktövertagande, överbefolkning (vi skulle inom kort bli 50 miljarder människor), världssvält och hungermarscher, europeisk skogsdöd och sinande råvarutillgångar med oljan i spetsen. Men så har det inte gått. Det blev aldrig något kärnvapenkrig under det kalla kriget, där Mutually Assured Destruction (MAD) tycktes garantera en domedag. Av kommunismen återstår bara några patetiska rester som Kuba och Nordkorea. Ryssland och Kina har infört en korrumperad och rå kapitalism och bara behållit diktaturen från det gamla systemet.

Världens befolkning verkar plana ut på ca 10 miljarder framåt mitten av århundradet. Befolkningsminskning pågår redan i många länder som Italien, Ryssland och Japan. Kina lär komma att följa efter. Ingen minns längre den europeiska skogsdöden och fetma och diabetes 2 är på väg att bli en folksjukdom i stora delar av den fattiga världen. Råvaror och olja hittas litet överallt.

Men skam den som ger sig, tänker domedagsprofeterna. Om fossila bränslen inte tar slut, så leder förbränningen av dem i stället till klimatförändringar som innebär slutet för människan här på jorden och då löser det sig den vägen. Och dessutom finns det hopp om rejäla fågelinfluensor och andra pandemier som kan komma plötsligt.

Ebola, med 50-70 procents dödlighet som Digerdöden, såg alldeles nyss ut att kunna bli något. Vi skulle vara uppe i hundratals nya fall per dag vid det här laget, men där tycks något ha gått snett. Sjukhus har hunnit byggas och utbildad vårdpersonal med bra utrustning, stort personligt mod och stort engagemang har i stort sett besegrat sjukdomen för den här gången. Vi får sätta vårt hopp till snabb framväxt av antibiotikaresistenta bakterier som återställer ordningen på den fronten.

Därtill kommer naturligtvis möjligheten att de stora krigen kommer tillbaka. Putin har börjat erövra territorier runtomkring Ryssland. Abchazien och Sydossetien togs i praktiken för några år sedan, Krim rök för något år sedan, Transnistrien glider stadigt in i den ryska sfären och de baltiska republikerna har fått påminnelser från Moskva om sin dödlighet. Putin har lovat att ställa upp för ryskspråkiga var de än bor och de bor litet överallt. ”Heim ins Reich”, som Hitler sa.

USA vill inte längre vara världspolis och vem skall då reda ut läget i Syrien och Afghanistan? Stormakterna, Indien, Pakistan och Israel har kärnvapen och Iran kanske inte kan stoppas från att skaffa sig denna nyckel till regional stormaktsstatus. Kanske kan kärnvapenkatastrofen komma tillbaka som nyckeln till domedagen?

Terrorism med hjälp av Islamiska staten och gamla hederliga al-Qaida finns ju också. Maten blir allt giftigare och invandrare kryllar in i Västvärlden. Det finns alltså fortfarande hopp om att hoppet är ute och domedagen nära.

En intressant fråga som jag inte tänker försöka besvara är vad som driver människor att tro på och oroa sig för domedagar. Jag vill bara ställa en fråga till oss alla att fundera över. De som förutsäger domedagarna, blir de glada, snopna eller rentav ledsna om de får veta att risken har försvunnit?

2 reaktioner på ”Domedagar efterfrågas och utbjuds

  1. Göran Fredriksson skriver:

    Mänsklighetens domedag, om man med det avser dess utrotning i likhet med de stora dinosauriernas utrotning för runt 65 miljoner år sedan, har inte inträffat och när det en gång sker har det nog astronomiska orsaker som vi inte kan påverka och som därför inte har något att göra med hur vi lever våra liv eller använder jordens resurser.

    Däremot finns det många exempel på att, i ett mer näraliggande perspektiv, under den nuvarande värmeperioden som har pågått under bortåt 12.000 år (de senaste 8 värmeperioderna mellan istiderna har varat mellan 10.000 – 20.000 år enligt Nationalencyklopedin) har många kulturer mött sin domedag. Den senaste är kanske indiankulturen i Nordamerika och möjligheten finns att den västerländska liberala demokratin står på tur. Det kan vara allvarligt för dem som gillar den kulturen och som vill bevara den för sina efterkommande att leva i.

    Gilla

  2. Danny Kohn skriver:

    Så konstigt är det kanske inte. Fjorton av femton arter av stammen homo har utrotats. Historien är full av exempel på folk/nationer som har utrotats p g a urspårade våldsspiraler. Religion fungerar inte längre som skydd. Vi tror inte att det går att teoretiskt skapa en helhetlig teori om människan dvs. vi anser att vi aldrig någonsin kan förstå oss själva. Vi skapar system av allt högre komplexitet: biologiska, geologiska, tekniska och ekonomiska och vi har sällan tillräcklig kunskap styra att dem. Hela vårt globala ekonomiska system är en illusion som lever endast på det faktum att vi inbillar oss att det kommer fungera även i morgon. Den allt mer komplexa vapenutveckling och robotutveckling bortser vi från när vi dömer vetenskapen som alltigenom god. Det ena som kan hindra våra kärnvapen från att utlösas är känslan av skam inför varandra. Vi har ännu ingen aning om hur vi ska tämja vårt otillfredsställbara habegär, vilket tycks vara grunden till våra problem (redan Adam Smith visste det men världen brydde sig bara om den ekonomiska delen av hans teori). Slutligen visar sig våra riskbedömningar ständigt vara felaktiga och vi lever dessutom i en fraktal tid, där frånvaron av en större katastrof tycks oss motbevisas av tiden under vilken den inte har inträffat.

    Profetens uppgift är att göra en om så-utsaga dvs. förutsäga att om mottagarna inte ändrar sitt beteende kommer följande katastrof att drabba den och därför uppmana till besinning. Men profeten, som står utanför skeendet när insikten kommer gör sig till en del av skeendet i samma ögonblick som denna insikt framförs som budskap. När profetian är uttalad har ny information tillfogats och folk kan nu välja att ändra sitt beteende och undvika att drabbas. Att katastrofen inte inträffar betyder alltså inte med nödvändighet att profetian var fel. Profeten Jona tycks ha förstått detta. Han tycka ha förstått att folket skulle ändra sig profetian då var framförd och att han själv skulle framstå som en dumbom och gycklare som varnat för en katastrof som sedan inte inträffade. Det var nog därför han ville avsäga sig jobbet som profet och det var nog därför han drog sig undan och sörjde livet när det han visste skulle hända också inträffade, dvs. att profetian inte slog in.

    Vi ska nog vara tacksamma för våra domedagsprofeter. Den intuitiva insikt som de tillför oss behöver övriga för att klara även nästa utrotningsrisk.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.