Johanna Andersson

Flera debattartiklar under senare tid har behandlat kvinnors rätt att bära slöja i Sverige och den frihet det innebär att kunna välja att bära slöja. Det riktas upprepad kritik mot Frankrike och det slöjförbud som där råder i vissa miljöer. Samtidigt kritiseras att muslimska kvinnor som bär slöja i Sverige ofta utsätts för trakasserier och aggressiva kommentarer. 

Det senaste i raden av debattinlägg på detta tema är skrivet av Zahra Farag och Entisar Mohammednur. De kritiserar under rubriken ”Slöjan är inte en modeaccessoar för icke-beslöjade” att modeskaparen Imam Aldebe försöker sprida ett religiöst mode utanför de religiösa grupperna. Men Farag och Mohammednur driver frågan från att handla om individens frihet till att handla om religiösa gruppers rätt att inskränka individers frihet.

Först ger de en rad exempel på hur muslimska kvinnor i Sverige behandlas illa för att de bär slöja. ”Dessa trakasserier, förödmjukande, kränkande händelser är på grund av att vi väljer att bära hijab. Det vi beslöjade muslimska kvinnor utsätts för är inte lätt.
Rasism, sexism, islamofobi, hot, misshandel och till och med mord.”

Att människor utsätts för brott är alltid allvarligt och ska polisanmälas och utredas i enlighet med svensk lag. Här delar jag skribenternas upprördhet. Men deras upprördhet gäller inte enbart att personer i slöja utsätts för trakasserier utan också att slöjan kan bli en modesymbol:

”När blev det okej att bära hijab och göra den till ett modeplagg utan hänsyn till beslöjade muslimska kvinnors utsatthet och oroväckande situation?”

Nu är det ju så att friheten att bära slöja i Sverige inte enbart gäller personer inom en religiös grupp. Varje man eller kvinna har denna rätt. Men för skribenterna är det inte bara rätten för alla att bära slöja som är problematiskt om det inte sker av religiös övertygelse: Allt bärande av klädsel som är religiös ifrågasätts, om inte personen i fråga är religiös själv: ”varför ska religiösa kläder bäras av icke-religiösa personer?” frågar de.

Det hela kulminerar i följande sats: ”Så länge slöjan är täckt med muslimska kvinnors blod, svett och tårar kommer vi aldrig tillåta att slöjan blir ett modeplagg för vem som helst att bära.”

Vi kommer aldrig kunna tillåta!? Här handlar det inte längre om individers rätt att få klä sig som de vill. Här förespråkas i stället att religiös övertygelse ska styra hur människor i Sverige får klä sig. Och anspråken gäller inte bara hur personer inom den egna gruppen klär sig: Farag och Mohammednur menar att religiösa kollektiv ska kunna tillåta och förbjuda också vad individer utanför den egna gruppen får bära för kläder! Det är svårt att tänka sig ett mer genomgripande sätt att skapa en djup polarisering i ett samhälle.

Sverige är ett land där statens och religiösa gruppers befogenheter när det gäller att påverka vad individen plockar fram ur garderoben på morgonen är synnerligen begränsade. Detta vi bör vi nog vara tacksamma för och värna. Men Farag och Mohammednur vill nu alltså bestämma över vem och vilka som får bära olika plagg som de uppfattar som religiösa. I stora delar av världen kringskärs flickors och kvinnors frihet och de kan utsättas för repressalier om de inte bär slöja. Men nu riskerar de alltså också kritik om de bär slöja!

Vid sidan av inskränkningen i individens frihet reser sig också en rad praktiska frågor: Vem ska bestämma över vem som får bära slöja i Sverige? Ska man ha intyg? Hur ska behörigheten fastställas? Är detta kulturdepartementets uppgift? Ska vi kanske införa någon form av omvänd sedlighetspolis som kontrollerar slöjbärande kvinnor så att de har rätt att bära plagget?

Människors behov av att bestämma hur andra ska klä sig verkar obegränsat. Ska olika religiösa grupper bestämma, inte bara över klädsel inom den egna gruppen, utan också begränsa friheten för personer utanför den egna gruppen är vi inne på en farlig utveckling. Farag och Mohammednur får nog finna sig i att vi klär oss som vi vill i Sverige. Precis som Farag och Mohammednur är fria att klä sig som de vill. Vill någon bära slöja eller huckle eller sjal – oavsett religion och kön – så gör man det. Och här finns för övrigt ett frågetecken till: vore det inte bra för muslimska kvinnor om även icke muslimska kvinnor och män bar slöja? Då skulle muslimska kvinnor inte vara så utsatta längre i det offentliga rummet. Om plagget bärs av religiösa motiv eller som modeaccessoar syns ju inte utanpå. Slöja som slöja. Kanske vore ett utbrett sjalmode något som verkligen kunde öka muslimska slöjbärande kvinnors trygghet i det offentliga rummet?