Min kollega Yahya Hassan misshandlades i Köpenhamn

mohamed omar

Mohamed Omar

Min kollega, den danske poeten Yahya Hassan, misshandlades nyligen på en klubb i Köpenhamn. Det är inte första gången. Han överfölls i december 2013. Vi känner inte varandra, men vi är poeter båda två och alltså kollegor. Jag har läst om honom, och jag har läst hans dikter. Jag tycker om dem. Hans berättelse behövs. Yahya Hassan växte upp som palestinier och muslim, men som arg tonåring gjorde han uppror mot religionen och traditionerna.

Det är en berättelse vi känner igen och som flera säkert kan sympatisera med. Tonåringen som bryter sig loss från en förtryckande far. Men när det händer i en minoritetsgrupp blir det svårare. Vissa anser att sådana berättelser kan spä på rasismen och därför bör tonas ned eller gömmas undan. Bara de fina berättelserna ska berättas eftersom de främjar en fin bild av minoritetsgruppen. Jag håller inte med – en författare ska berätta sin berättelse. Den som måste berättas.

Misshandeln i Köpenhamn gör mig orolig. Jag är själv poet och har blivit hotad flera gånger. De allvarligaste hoten fick jag 2007 när jag skulle ställa ut Lars Vilks rondellhundar och 2013 när jag ville öppna en gaymoské. Än så länge har jag dock klarat mig. Men det har varit nära. Och projekten kunde inte genomföras. Jag bor på samma gård som en liten fundamentalistisk moské. Jag möter dem hela tiden.

Jag har som Yahya Hassan en del religionskritik i min poesi, särskilt kritik av fundamentalistiska tolkningar av islam. Men medan han skriker ut sin kritik i versaler är jag mer subtil och mångtydig. Det är för att jag skriver en helt annan typ av dikt, men också för att det minskar risken för att de som tar illa upp av min kritik ska förstå den och bli arga. Jag tror dock inte att de som slog ner Yahya har läst hans dikter. De har förmodligen bara hört talas om att han är ”emot islam”. På samma sätt som att de flesta som är upprörda över Salman Rushdies Satansverserna inte har läst dem.

Hot och våld mot konstnärer och författare drabbar fler än dem som hotas och slås ner. De sprider en slags osynligt virus som infekterar människor med rädsla. Man tänker två gånger innan man skickar iväg en artikel till en tidning eller så stryker man en rad eller ett ord i sin dikt.

De små hitlertyperna som ger sig på konstnärer och poeter vet vad de håller på med. Det är just detta slags självcensur de vill åstadkomma. Och den är förödande för skapande människor. I förlängningen skadar den demokratin. Vi kan inte uttrycka oss öppet.

Du vet inte om mannen du möter på gatan som tittar argt på dig har läst något du skrivit på Internet och kommer att ta fram en kniv. Vi går på samma gator, men lever i olika världar. Vi har de som tror på frihet och andra som tror på en gudomlig diktatur och heligt våld, ja som tror på en lag som står över lagen och som ger dem rätt att döda konstnärer och poeter.

Under perioden 2009-2011 kallade jag mig islamist. Jag förespråkade någon slags ”islamisk demokrati” i Mellanöstern efter Mattias Gardells idé om ”folkhemsislamismen” och torgförde antisemitiska konspirationsteorier. Det är något jag djupt ångrar och önskar att jag kunde göra ogjort. Jag har många gånger tänkt på en sak: det var aldrig någon jude som hotade mig för att han eller hon tog illa vid sig. Jag var aldrig rädd.

4 reaktioner på ”Min kollega Yahya Hassan misshandlades i Köpenhamn

  1. John BE Tengberg skriver:

    Jag gillar inte att man måste registrera sig för att tycka.

    Men i vilket fall tycker jag artikeln nedan var bra.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.