Vad vill de som protesterar mot Muhammedteckningar?

mohamed omar

Mohamed Omar

Protester har hållits i flera muslimska länder mot den franska satirtidningen Charlie Hebdo. Men ingenstans har man protesterat mot terroristerna. I Pakistan brände upprörda demonstranter franska flaggor. I staden Multan ropade man ”Vi är inte Charlie, vi är Kouachi”, vilket visar att man i detta fall sympatiserade mer med mördarna, bröderna Said och Chérif Koachi, än med de mördade journalisterna och tecknarna.

Det kan tyckas horribelt. Men än mer horribelt är att detta tycks vara mer än en enskild händelse, snarare ett uttryck för en tendens med stor spridning bland muslimer.

Jag minns Jyllands-Postens publicering av Muhammedkarikatyrer 2005 och krisen som följde. Det var upprörd stämning i Uppsalamoskén och predikanten krävde i sin predikan att man som muslim skulle ställa upp och ”försvara profeten”. Det organiserades även demonstrationer.

När Salman Rushdie i juni 2007 adlades av den brittiska drottningen hölls en predikan i moskén där författaren kallades ”smutsig hund”, som förtjänade att avrättas för sitt porträtt av islams profet Muhammed i romanen Satansverserna.

I augusti 2007 publicerade Upsala Nya Tidning Lars Vilks rondellhund, som illustration till en artikel om vad som pågick. Publikationen var således inget ställningstagande för eller emot bilderna från tidningens sida. Men resultatet var en demonstration som drog nästan 600 personer, mestadels muslimer, som ”krävde en ursäkt”. Deltagande i demonstrationen uppmuntrades från predikstolen i Uppsalamoskén.

Anledningen till upprördheten och protesterna mot Jyllands-Posten, och senare Upsala Nya Tidning, sades vara att bilderna spred en negativ bild av Muhammed. Det var också därför man var missnöjd med att Salman Rushdie adlades.

Den 9 januari i år (2015) arrangerades en manifestation på Stora torget i Uppsala av Uppsala författarsällskap för att hedra offren på tidningen Charlie Hebdo. Jag var där – vi höll upp pennor och skyltar med texten ”Je suis Charlie” – och kunde konstatera att av över två hundra deltagare var det bara en förutom jag själv som hade muslimsk bakgrund.

Det har heller inte hållits några upprörda predikningar i Uppsalamoskén, som menat att terroristerna ”sprider en negativ bild av Muhammed” och uppmanat muslimer att demonstrera mot terrorism.

Detta tyder på ett problem där alltför många muslimer tycker att teckningar av Muhammed är mer upprörande än att mörda i hans namn. Och inte bara negativa teckningar: Den bild som pryder omslaget till det nummer av Charlie Hebdo som kom efter massakern är inte en nidbild. Den framställer Muhammed i positiv dager, som förlåtande, och därmed moraliskt mer högtstående än terroristerna som mördar för att försvara hans ära. Något som tydligen har undgått demonstranterna i Pakistan och i andra länder. Men förmodligen spelar det ingen roll, för dessa är själva avbildandet en hädisk handling.

Det är alltså en dogm eller trosuppfattning det i grunden handlar om, inte rasism eller islamofobi. Vad demonstranterna kräver är att icke-muslimer ska tvingas följa en dogm i en religion som det inte ens tror på. För Muhammed är inte en profet för icke-muslimer. Och förbudet att avbilda kan bara gälla för de som tror på det, inte för icke-troende.

I ljuset av detta förstår man också varför mordet på tecknarna av stora grupper kan räknas som ett mindre brott än teckningarna av Muhammed. Man använder en religiös norm, inte en moralisk.

Det är därför man i Pakistan, en stat som nu fördömer Charlie Hebdo, tillåter att profeten Mirza Ghulam Ahmad (1823-1908) smädas i borde ord och bild och att hans anhängare, ahmadimuslimerna, förföljs och diskrimineras. Han är ju en falsk profet. Det finns ingen profet efter Muhammed. Därmed är dessa bilder och yttranden inte islamofobiska, eftersom islamofobi enbart är att yttra sig missaktande om ”den sanna islam”, inte när representanter för sann islam yttrar sig missaktande om det man menar är falsk islam och falska muslimer.

Jag tycker att det är dags att de i Sverige och i övriga västvärlden som protesterar mot Muhammedteckningar, mot Lars Vilks, och nu mot tidningen Charlie Hebdo lägger korten på bordet så att vi förstår vad de egentligen vill. Menar de verkligen att icke-muslimer i väst ska tvingas följa deras tolkning av islams religiösa lagar? Till ett sådant krav kan vi bara säga nej – dessa lagar gäller inte i västvärlden.