PATRIK ENGELLAU: Elpriset

En av de aktuella frågor som jag tycker tillhör de konstigare är att elektriciteten nu förväntas bli så dyr att vanliga medelklassare i villa i Skåne av professor Jan Blomgren bedöms kunna hamna under existensminimum till vintern.

Egentligen är det inte de förväntade prishöjningarna på elen som är konstiga eftersom de följer kända ekonomiska principer. Västvärlden har på grunder som övertygar många men inte alla bestämt sig för att jorden inom kort kommer att gå under av värmeslag om vi inte bygger om hela planetens produktionsapparat så att fossila bränslen och kärnkraft fasas ut och ersätts av sol och vind.

Vem som helst kan begripa att det måste kosta att i grunden omvandla jordens ekonomiska infrastruktur särskilt som de nya lösningarna, vindkraften till exempel, ännu inte är färdigutvecklade utan då och då presenterar nya tekniska och sociala utmaningar (som till exempel att det uppstår ilskna folkrörelser mot snurrorna vilka föranleder regeringen att undergräva demokratin genom att sabotera det kommunala självstyret). Detta, som vem som helst alltså borde ha begripit, är nu vad som flinar oss i ansiktet i form av hialösa elpriser som beror exempelvis på att miljövurmande politiker i Sverige och Tyskland av oförnuft lagt ned kärnkraftverk.

Den fråga som jag tycker är den kanske konstigaste är varför det inte startas rättarting mot de ansvariga politikerna, särskilt miljöpartiet, som stått för idéerna och fanatismen, och socialdemokraterna, som av blind kärlek till regeringsmakten låtit miljöpartiet hållas för att få dess stöd. Tänk på med vilken egennyttig ynkedom landet styrs när du i vinter upptäcker att du hamnat under existensminimum för elräkningarnas skull.

En närliggande fråga som också är konstig är varför den svenska politiska oppositionen, om man antar att den faktiskt vill ta över regeringsmakten från Magdalena Anderssons gäng, inte tar chansen att nu före valet avslöja den för landet så skadliga pactum turpe – skamliga överenskommelse på latin – som etablerats mellan socialdemokraterna och miljöpartiet där det förra partiet låter det andra härja fritt med landets energisystem för att själv behålla regeringstaburetterna. Det är bara att sparka in bollen i motståndarnas mål. Svaret på frågan är möjligen att oppositionen inte vill regera. Kanske skulle inte jag heller vilja det om jag begrundade kvaliteten hos de lagkamrater jag skulle kunna mobilisera.

Men det underligaste av allt är varför så få ställer sig frågan vem som har att vinna på de förväntade skyhöga elpriserna. De vilseledda politiker som talar om Putinpriser skulle nog peka på just Putin. Men så är det inte, vilket jag försökte förklara i en krönika härförleden. Det pris som gäller för en vara på en marknad – i det här fallet en kilowattimme elkraft – bestäms bara av en sak, nämligen produktionskostnaden för den minst effektiva producenten, det vill säga den producent som inte skulle ha råd att producera och därför kopplas bort om efterfrågan minskade och priset sjönk. Detta betyder något så dramatiskt som att när nya, betalvilliga kunder kopplas in på marknaden – som när Sverige börjar sälja billig el till tyska elkonsumenter – så anpassar sig priset uppåt vilket kan bli förödande för svenska elkonsumenter men ett Klondyke för de svenska elproducenterna. För svenska producenter med låga kostnader – exempelvis den statssubventionerade vindkraften – blir det som att skära guld med täljknivar. Priset har ju gått i taket medan produktionskostnaderna är oförändrade.

Summa summarum är att svenska folket riskerar att bli utarmat av prishöjningarna på elkraften medan det blir julafton för de svenska elproducenterna, det vill säga i första hand staten som äger Vattenfall, i andra hand finska staten som äger Fortum och i tredje hand Sveriges kommuner. Svenska staten och kommunerna, som äger ungefär 55 procent av elproducenterna, tjänar alltså storkovan på elprishöjningarna medan statsmedia gråter krokodiltårar över svenska folkets ekonomiska svårigheter. Såklart de försöker skylla på Putin.

Förstår du vad jag säger? Det är knappt jag tror på det själv. Dagligen förklaras att det väntas bistra tider för att elen blir så mycket dyrare. Sötebrödsdagarna är över. Dra åt svångremmen! Men om jag fattat rätt handlar det bara om att offentligt ägda elproducenter (samt för det mesta utlandsägda vindkraftverk) fått hjälp av omständigheterna att skinna svenska folket mer än de ens vågat hoppas på.

PS Tillagt den 31 augusti. Det visar sig att elbolagen, till exempel Vattenfall, inte kunnat plocka hem alla de vinster som prishöjningarna möjliggör eftersom bolaget satt sig i många fastpriskontrakt. Men när de löper ut blir det nog andra tider.

Patrik Engellau